Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Guldfyndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å, vi gå längs floden», svarade Daisy. »Vi finna nog någon
vacker plats. Jag skall be fru Mackenzie om litet bröd och kött,
och så laga vi till te själfva.»
»Det skall göra mig ett stort nöje, fröken Revel», sade jag,
»att mottaga er vänliga bjudning.»
Vid niotiden fördes hästar fram till trappan till fasa för
Mikael, som förklarade, att han hellre ville gå tjugo mil än rida en.
Herr Mackenzie underrättade honom emellertid, att hans häst var ett
mycket lugnt djur, som nog icke skulle springa bort med honom,
hvarpå Micky klängde upp i sadeln, där han satt som en mjölsäck.
Kontrasten mellan honom och Ben, som satt som gjuten i sadeln,
var så löjeväckande, att vi höllo på att kikna af skratt.
»Ja, ni må gärna skratta», sade Mikael, icke det minsta
förargad öfver vår munterhet. »Jag undrar, hur ni skulle ta er ut i en
masttopp en stormig dag.»
»Se efter barnet!» ropade fru Soames, när vi redo bort. »Låt
henne inte sätta sig på något otäckt kräldjur. Det är godt om dem
här i trakten. — Daisy!»
»Hvad är det?» frågade Daisy och vände sig om i sadeln.
»Smutsa inte ned din vackra klädning, liten.»
»Jag skall akta mig», förklarade Daisy och red vidare.
Floden rann fram ungefär en half mil från huset, och när vi
kommit fram till den, följde vi dess lopp ungefär tre mil till en
plats, där den slingrade sig bakom en ofantlig klippa. Och här
gjorde Daisy halt.
»Vi kunna rida vidare sedan, om vi skulle vilja», sade hon
och hoppade ned från sin ponny, »men det här tycks vara en bra
middagsplats.»
»Det är vår plikt att lyda», sade Mikael, »och jag för min
del är inte alls ledsen att för en stund slippa detta ’mycket lugna
djur’. En loggert i krabb sjö är som en dunbädd mot den här besten.»
»Nu, mina gossar», sade Daisy, när Ben sadlat af hästarna och
tjudrat dem, »få ni skaffa bränsle och göra upp eld.»
Detta var snart gjordt, hvarefter vi slogo oss ned kring en
kullfallen trädstam, som fick tjänstgöra som bord.
»Det är en bättre sorts te än ert, Ben», sade jag och smuttade
på den kopp, som Daisy räckte mig.
»Får jag besvära dig med att ge mig en bit fågel, kära Daisy?»
sade Mikael. »Å, du behöfver inte anstränga dig med att dela på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
