Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Guldfyndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad är det, som är på tok med dig, Uf?» frågade Mikael.
»Är du sårad?»
»O! O! Mig vara mycket hungrig», jämrade sig Uf och
kastade en längtansfull blick på matvarorna, medan Ben åter brast ut
i skratt.
»Jag kunde förstå det», sade han, »så snart jag såg honom
komma. Jag visste, att han spårade oss för matens skull.»
»Ni mycket god man, Ben», sade Uf, som uppfattat de sista
orden och trodde sig ha funnit en försvarare; men Daisy inföll
med skärpa:
»Du är en glupsk och snål varelse, Uf. Jag såg i morse
med egna ögon, hur du åt så mycket till frukost, att det kunnat
räcka till för tre personer. Emellertid förmodar jag, att vi måste
ge dig något. Vill du ha litet te?»
»Tacka», sade Uf, hvilken som vanligt endast förstod så
mycket, som han ville.
»Och litet bröd?» fortsatte Daisy.
»Tacka», upprepade Uf.
»Och så vill du väl ha litet kött eller det som är kvar af fågeln?»
Uf tvekade.
»Eller vill du ha båda delarna?» frågade Daisy skrattande.
»Tacka», svarade Uf genast, och hans ansikte sken upp, när
han märkte, att han så lätt kom ur det allvarsamma dilemmat.
»Se där har du», sade Daisy och räckte honom köttet. »Ät på
nu, och när du slutat, kan du hjälpa till med att diska pannan och
kopparna.»
Uf behöfde icke någon ytterligare uppmaning utan åt af alla
krafter, under det att Ben och Mikael fyllde sina pipor och
började röka.
Plötsligt hördes Daisy ropa med hög röst:
»Guld!»
Hon hade gått ned till floden, medan vi pratade, och skyndade
nu tillbaka till oss. »Jag tror, att det här är ett stycke guld!»
ropade hon.
Hon höll mellan pekfingret och tummen en liten klump, som
glittrade i solskenet.
Bens ansiktsdrag undergingo en egendomlig förändring, när
hans blick föll på det glittrande föremålet. Först blef han dödsblek,
men sedan rusade blodet åter till hans kinder. Han sprang upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
