Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Uf visar sig vara en bra karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skynda på nu», flämtade den ene, »och drag undan lådan,
annars ha vi dem här strax! Är du säker på att det inte är i
vagnen?»
»Ja», svarade den andre. »Jag såg själf, hur de stoppade ned
det. Var försiktig! De komma inte igen på en lång stund. Att
döma af Bill Burkes och Pat Watsons skrik och väsen», fortsatte han,
»skulle man kunna tro, att någon höll på att skära halsen af dem.»
Bill Burke! Jag insåg genast sanningen. Det var falskt alarm,
och det var ett skurkstreck af den kanaljen Burke och hans
yrkesbröder för att narra folk till ett aflägset ställe och sedan så mycket
lättare kunna plundra oss. Planen hade lyckats blott alltför väl, så
till vida att Ben och Mikael begifvit sig bort, och de hade nappat på
kroken utan att väcka mig eller också misslyckats i sina försök att göra
det. Dylika tilltag blefvo framdeles ganska vanliga, och ingen ägnade
dem någon uppmärksamhet, men detta var första gången det
försöktes, och halfva lägret var på väg till platsen för det förmodade
mordet. Så hade äfven de två tänkt sig saken, hvilka voro under vagnen,
ehuru jag icke kunde förstå, hvarför de icke tagit mig med i
räkningen. Jag fick emellertid snart förklaring härpå.
»Hjälp mig dra lådan åt sidan», hörde jag den ene af karlarna
under vagnen säga. »Vi skola väl inte vara här hela natten heller.»
»Jag kan inte neka till», sluddrade den andre, som tycktes vara
drucken, »att det var lustigt att se de två karlarna hoppa ned från
vagnen och springa sin väg, så fort de kunde. Du skulle ha sett
dem, Watty.»
»Hvad för något?» hviskade den andre. »Hvad var det du sade?
Två? Bill Burke sade, att de voro tre.»
»Jag såg bara två», sade den andre. »Det tycks också vara
lugnt där uppe, så att jag gissar, att han följde dem, utan att jag
märkte det.»
»Håll mun, ditt kräk» mumlade den andre vildt. »Jag säger
dig, att de voro tre. Den tredje ligger och sofver. Var försiktig,
annars stöter jag knifven i dig!»
Jag sträckte mig varligt efter min revolver. »Sofver jag, mina
vänner?» sade jag för mig själf »Ni skola snart finna, att jag är
ganska vaken.»
Samtalet upphörde nu, och karlarna sköto lådan försiktigt åt
sidan samt började föra undan jorden från gropens öppning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
