Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. I spindelns nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det där låter ju bra», sade jag. »Tänker ni tala om det för
majoren?»
»Inte förrän i morgon», svarade Ben. »Ju färre, som ha reda
på det, desto bättre är det. Det är märkvärdigt, så fort dylika saker
spridas.»
»Hur tänker ni få Uf att tiga?» frågade Mikael.
»Lätt nog», sade Ben skrattande. »Jag skall ta honom med mig
till lägret och tillbaka hit igen och inte förlora honom ur sikte under
hela tiden. Han kan ta en titt på sin älskade vagn så länge. — Hör på,
Uf», fortsatte han, »du och jag skola gå till lägret och hämta hästen.
Sedan skola vi taga den gula stenen med oss. Och i öfvermorgon
får du vagnen, som därefter tillhör dig. Om du säger något om den
gula stenen till någon hvit man, får du inte vagnen. Förstår du?»
»Mig förstå», svarade Uf. »Ni mycket god man. Mig icke
tala om.»
»Det skall du inte göra», sade Ben. — »Nu, gossar, skola vi
äta upp, hvad det där svarta odjuret lämnat, och sedan skall jag
bege mig af.»
»Hvad skola vi ta oss till, medan ni är borta?» frågade Mikael.
»Jag känner mig inte mycket hågad att gräfva.»
»Det undrar jag inte så mycket på», sade Ben, »men det är i
alla fall mycket att göra. Ni och Jack måste knacka ut så mycket
guld ur kvartsen, som ni kunna hinna med. Lämna kvar det, som
ni inte kunna få ut, men krossa alltsammans i små bitar, så blir det
lättare att föra det. Det är bäst, att ni hålla er på hvar sin sida om
bäcken och hålla noga utkik efter Burkes följe. Om någon kommer,
så få ni göra er af med honom, så godt det går. Farväl så länge!
Jag kommer igen så fort som möjligt.»
Han skyndade sig bort, följd af Uf.
»Jag kan just undra, hur länge dessa två guldklippor stått och
stirrat på hvarandra, innan vi funno dem», sade Mikael och skar
litet tobak åt sig, som Uf ädelmodigt låtit honom få.
»Ja, det är en fråga, som klokare hufvud än vi få besvara»,
svarade jag. »Men att döma af klippblockens läge, nästan alldeles
midt emot hvarandra, kan man inbilla sig, att någon forntida
jordbäfning klufvit berget, så att strömmen kunnat bana sig väg.»
»Delat ett enda ofantligt klippblock i två delar?» sade Mikael.
»Alldeles så. Eller kanske något oerhördt vattuflöde gjort de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
