Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. I spindelns nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om natten bröt han sig ut ur buren och rymde, och sedan
hörde vi aldrig något af honom.»
»Och komma aldrig att göra det, hoppas jag», sade Ben. »Där ha
vi ljusskenet från Booroowong, gossar. Nu skola vi öfverraska dem.»
Vi lastade af hästen vid bakdörren och gingo sedan in. Jag
var den siste, som gick in, och när jag stängde dörren, hörde jag
återigen det gälla skriket, som vi lagt märke till förut under kvällen.
Det var emellertid ett så vanligt ljud, att det aldrig föll mig in, att
det kunde vara en signal.
»Hvad står nu på?» frågade fru Soames, när vi alla troppade
in i hvardagsrummet. »Äro ni tillbaka igen, gossar, och en främling
också — och den där infödingen?»
»Vi ha kommit för att visa er något», svarade Ben — »något
som vi funnit.»
»Jaså, det var roligt att höra. Det är en guldklimp, eller hur?»
»Något i den stilen», sade Ben skrattande och såg efter, om
fönsterluckorna voro stängda. »Vänd nu ansiktet mot väggen, tills
jag säger ’färdigt’.»
Vi tömde ut allt guldet på bordet, och när det var gjordt, sade
Ben: »Färdigt!»
De vände sig hastigt om och stodo först som förstenade af
förvåning men började sedan hvar och en på sitt vis ge luft åt sin
förtjusning.
»Jag kunde tro, att det skulle ta er», sade Ben, när den
allmänna uppståndelsen lagt sig något. »Man ser inte något dylikt
hvarje dag, fru Soames.»
»Jag har aldrig kunnat tänka mig maken!» utbrast fru Soames.
»Det blir så mycket pengar för det här, att man kan köpa ett
helt land. — Min lilla rara tös», fortsatte hon och smekte Daisy,
»jag är så glad för din skull. Det är jag verkligen. Du kommer
att bli rik nu och gossarna också. Och det här hade jag inte fått
se, om ni kommit en dag senare!»
»Hur så, fru Soames?» frågade, jag.
»Jag fick bref från min man i går», svarade hon. »Han skref,
att han gärna ville se mig ombord nu igen, då största delen af
besättningen begifvit sig af till guldgräfvarlägret. Och som er vän herr
Arundel lofvat att ta hand om Daisy, har jag tänkt mig, att vi skulle
vända Booroowong ryggen i morgon.»
»Då gläder det mig, att vi kommo nu», sade jag. »Det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
