Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Striden på Booroowong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag mig på tå från träd till träd, ty jag ville skrämma dig riktigt.
Luta dig framåt så mycket du kan, Jack; jag kan inte nå knifven.»
Jag lutade mig framåt, och Daisy fortsatte:
»Plötsligt såg jag en karl, och jag blef rädd och kröp bakom
en buske. Och så såg jag en annan karl slå dig till marken, och
sedan kommo de andra, innan jag hann komma undan. Och därför
måste jag hålla mig stilla. Här är knifven.»
»Skär af repen! Skynda dig», flämtade jag. I min ifver hade
jag knappt hört hvad hon sagt. »Mellan handlederna! Försiktigt!
Skär inte af mig händerna! Knifven är förfärligt skarp.»
Med darrande fingrar gjorde Daisy en förtviflad ansträngning,
hvarvid repet gick af och lämnade mina händer fria. Jag ryckte åt
mig knifven och skar af repet kring fötterna och lifvet.
»Ha!» utropade jag och drog ett djupt andetag af glädje, när
jag sprang upp och sträckte på mina domnade leder. »Gud vare lof,
att du inte gick till Booroowong, Daisy! Det är bäst som det är.
Jag blir ändå till någon nytta, om jag hinner dit före bandet.»
»Hvad skall jag göra?» frågade Daisy. »Skall jag gå till lägret
och tala om för majoren?»
»Är du inte rädd?» frågade jag.
»Nej», sade Daisy. »Jag var det, när jag såg karlarna, men nu
är jag det inte. Jag skall gå.»
»Skynda dig då, så fort du kan», ropade jag och gaf henne en
afskedskyss. »Farväl, om jag aldrig träffar dig mera!»
»O, säg inte så», sade Daisy med en liten snyftning.
»Spring!» ropade jag. »Förlora inte en minut! Vårt lif beror
kanske därpå. Håll ögonen öppna, om du skulle möta någon
polisman, och gör du inte det, så gå direkt till majoren! I väg med
dig nu!»
Daisy vände sig om utan vidare och skyndade bort i riktning
mot lägret.
Jag kastade af mig rocken, i det jag mumlade: »Nu, herr Reid,
blir det en kapplöpning mellan oss. Ni har försprång, men jag har
rätten på min sida; och vi få väl se, hvem som vinner.»
Jag skyndade tillbaka, så fort benen kunde bära mig.
Röfvarne hade nära en kvarts mils försprång, och jag var nödsakad att gifva
dem ytterligare hundra steg, ty jag måste ta en omväg för att
undvika dem. De skulle säkert nalkas byggningen från baksidan; jag
måste därför gå in på framsidan. Å andra sidan skyndade jag fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
