Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Striden på Booroowong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Store Gud!» utropade fru Soames, som kom inspringande.
»Hvad har händt? — Hvar är Daisy? — O, ni förblöder!»
»Jag sade ju, hur det skulle gå», hörde jag Mackenzie skrika.
»Ack, min stackars gosse, de skurkarna ha dödat dig. — Hvar är
flickan?»
»Jack!» röt Ben.
»Jag kommer!» svarade jag.
»Vänta ett ögonblick», ropade fru Soames. »Vi måste hejda
blodflödet. — O, hvar är barnet?»
»Det har redan stannat. — Jag hoppas och tror, att hon är i
säkerhet. — Jag kommer, Ben, jag kommer!» då ett nytt otåligt
rop hördes.
Jag fann Ben och Uf bevakande bakdörren, den förre kall och
lugn som alltid, den senare förfärligt upprörd och pladdrande som
en galning.
»Hvarför kom ni inte?» frågade Ben. — »Är ni sårad? Ni är
ju alldeles blodig.»
»Ingen fara! Bara en rispa», svarade jag. »Om vi kunna stå
emot en half timme, är allt bra. Daisy har gått till lägret efter
hjälp.»
»En liten hjältinna!» utropade Ben. »Men», tillade han och
undersökte mitt sår, »hade den där kulan gått litet längre in, hade
pulsådern blifvit afskuren. — Hur många äro de därute?»
»De voro elfva», svarade jag, »men jag har dragit försorg om
en. Nu äro de tio, och er vän, ’den artige Peter’, anför dem.»
»Jaså», sade Ben, »jag misstänkte nästan det. Får jag tag på
honom denna gång, skall han inte mera göra någon skada. Tio mot
sex, om vi räkna Uf med, det är ju inte så farligt. Vi skola göra
vårt bästa.»
Bullret utanför hade afstannat och ersatts af en hemsk tystnad.
»De hålla krigsråd», sade Ben.
»Äro såväl fönster som dörrar ordentligt förbommade?»
frågade jag.
»Ja», sade Mackenzie, som kom fram till oss, »så starkt det
låter sig göra.»
Det var ett envåningshus innehållande fem rum, öfver hvilka
längs hela byggnaden löpte ett slags loft eller vind strax under
taket. Detta var ett slags skräprum, till hvilket man kom medelst
en trappa på insidan och på yttersidan genom en dörr, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
