Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Firman Revel & Komp. upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt förtjust och sade, att det var alldeles som i gamla tider», och
majoren skrattade.
»Och de andra patienterna?» frågade jag. »Hvilka äro de?»
»Det är lättare att säga, hvilka de icke äro», svarade
Woodward. »Ben Layton, er svarte vän Uf och tre af röfvarne äro de
enda, som sluppit undan utan någon skråma.»
»Daisy?» flämtade jag.
»Hon mår bra», sade Woodward. »Och de andra också. Jag
skall tala om allt sedan.»
»Men jag skulle vilja höra det nu», sade jag. »Tala om allt,
som händt!»
»Hvad nu? Hvad nu?» ropade doktorn och kom in. »Pratar
ni redan? Det är utmärkt. Ni blir snart bra.»
»Är det ett så godt tecken?» frågade jag med ett matt leende.
»Förstklassigt. I går trodde jag ...»
»I går!» afbröt jag. »Hur länge har jag då legat här?»
»Låt mig se», svarade doktorn. »Det var i tisdags kväll, ni kom
i delo med bandet, och tidigt på onsdagsmorgon fick ni det där slaget
i hufvudet. I dag är det lördag.»
»Bevars väl!» utbrast jag och skrattade svagt. »Så lång tid!»
Doktorn log. »Ni är litet svag än, ser jag», sade han, »och
därför är det inte skäl att matta er mera. Drick det här, och när
ni åter vaknar, skall ni få höra allt.»
»Och träffa alla, hoppas jag», inföll jag och sväljde drycken.
»Det här förskaffar mig väl inte ett par dagars sömn igen?»
»Nej», svarade han, »endast till i morgon bittida. Jag lämnar
honom åt er, major. Låt honom inte tala!»
»Major», började jag, när doktorn lämnade rummet, »hvad
gjorde ...»
»Håll mun!» afbröt majoren. »Lyd order och sof!»
Hvilket jag också gjorde ganska snart, ty jag fann, att jag icke
kunde annat.
När jag vaknade på söndagsmorgonen, kände jag mig pigg som
en mört, hvilket jag talade om för doktor Dowton, när han kom för
att titta till mig.
»Godt!» utbrast han. »Nu skall ni först ha frukost, och sedan
skola vi hålla en liten mönstring. — Fru Mackenzie», ropade han,
»skaffa den här unge Herkules litet frukost!»
»Jag skäms att se fru Mackenzie i ansiktet», sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
