Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Firman Revel & Komp. upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Se på Jacks min!» utbrast Mikael hånande. »Vet ni, doktor,
han är stolt som Lucifer, men allt sedan han kom ut hit till
kolonien, har han likväl haft än den ena, än den andra att tacka för något.»
Jag steg upp och räckte fram handen. »Jag blygs öfver mig
själf, doktor», sade jag. »Er godhet kan aldrig betalas. Ni har
varit så vänlig, och jag vet inte, hur jag skall kunna tacka er. Må
det vara, som ni vill!»
»Bra», sade Dowton och skakade hjärtligt min hand. »Jag visste,
att ni inte skulle motsätta er en gammal mans nyck. — Micky, jag
är törstig efter ridten. Tror ni, att ni skulle kunna ...»
»Jag tror, att jag kan», sade Mikael skrattande. »Jag vet, hvar
Mackenzie har det.»
»Jag dricker för er välgång», sade doktorn och tömde det glas,
som Mikael kommit in med. »Jag träffar er i Bathurst i morgon,
innan ni resa. Farväl till dess! Jag måste gå och se till någon af
de där röfvarne, som ni tvålade till.»
»Jag kom att tänka på något», fnittrade Mikael, »när du talade
så storslaget om hvad du var skyldig doktorn, och det var, ätt du
väl inte har så mycket att röra dig med.»
»Hur så?» frågade jag.
»Jo, fast du har del i guld för tiotusen pund, kan du inte
komma åt det, och jag tror inte, att du för närvarande har sex pence
i fickan.»
»Rätt», sade jag skrattande. — »Men alla ha vi våra små
svagheter. Jag lär mig så småningom ta emot en sak utan att känna
mig allt för mycket förödmjukad.»
»Jag har slutat packa», ropade Daisy och kom utspringande.
»Och jag behöfver en oxe för att dra min ask, så tung är den.»
»Då måtte du ha hittat en guldklimp till», sade Ben skrattande.
— »Nu, kompanjoner», fortsatte han och steg upp, »ge vi hvarandra
ett ärligt handslag.»
Vi gjorde, som Ben sade, och han fortsatte:
»Vi ha haft en sällsynt tur, och jag tror inte, att någon af oss
är nog snål att önska sig mera — åtminstone inte just nu. Därför
upplöses på grund af ömsesidig öfverenskommelse firman Revel &
Komp., hvad guldgräfningen vidkommer.»
»Men hvad vänskapen beträffar», sade jag, »bilda vi en firma
för alltid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
