Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»A», sade Ben, »jag glömde. Det är en present till.»
»En till!» sade herr Arundel. »Hvad är det denna gång?»
»Uf är i köket», sade Ben skrattande.
»Uf!» utropade May. »Låt honom komma upp, far; jag skulle
så gärna vilja träffa honom.»
»Jag träffade honom för en stund sedan», förklarade Ben, då
herr Arundel ringde och gaf betjänten order. »Och när jag talade
om för honom, att jag ämnade mig hit, sade han, att han också
tänkte komma.»
Dörren öppnades nu, och Uf kom in.
»Vara ni hustru, som tillhöra Jack?» frågade han May.
Det blef ett allmänt skratt, hvarunder Uf vecklade upp en röd
bomullsnäsduk, som han höll i handen, och tömde dess innehåll på
bordet.
Innehållet bestod af omkring tjugo kvartsbitar, af hvilka den största
var stor som en knuten hand, och när Uf ordnat dem i en lång rad,
vände han sig till May och upprepade sin fråga.
»Nej», svarade May och skakade leende på hufvudet. »Jag
tillhör den här mannen.» Hon pekade på majoren.
Uf såg nedslagen ut. Han betraktade kvartsbitarna, som voro
fullsatta med små glittrande korn, och tycktes nästan böjd för att
sopa ned. dem i näsduken igen. Men så ändrade han sig.
»Det göra detsamma», sade han med en suck. »Mig tro, ni
tillhöra Jack. Sak samma. — Ni mycket god man.» (Detta med
en nick åt Woodward, som mottog komplimangen med ett leende.)
— »Mig gå och titta efter gul metall. Mig tro, Jack tycka om det.
Mig också tro, hustru tycka det. Mig gifva henne allt.»
»Hvad!» utbrast May. »Har du verkligen gjort dig besvär att
samla detta åt mig? Så vänligt af dig, Uf!»
»Ja, tacka», grinade Uf förtjust. »Ni tycka om det? Mig tycka,
det vara mycket vackert.»
Ben hade försökt hålla sig allvarsam, men nu kunde han icke
hålla sig längre utan brast ut i skratt. »Svafvelkis!» fnittrade han.
»Svafvelkis! Inte en smula guld.»
Det kunde nu inte hjälpas, och vi fingo oss alla ett godt skratt.
Den stackars Uf hade lyckligtvis ingen aning om hur det var utan
trodde, att vi skrattade i förtjusning öfver den storartade gåfvan.
»Mig mycket glad, ni tycka om det!» anmärkte han
grinande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
