- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
51

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro deremot ej allmänna; de finnas mest i de
trakter, der klipporna utgöras af kalksten, och det är
derför just i sådana länder, der kalkberg mest
förekomma, som vi hafva att söka de grottor, hvilka
tjena till bevis för menniskornas äldsta tillvaro, alltså
inom Europa uti England, Belgien, Frankrike, vissa
delar af Tyskland o. s. v. Sådana grottor befinna
sig stundom vid hafvets klippstränder, men det vida
största antalet af dem tillhör likväl de branta
bergväggar, hvilka begränsa flodernas dalar. De ligga
höjda öfver den angränsande hafs- eller flodytan,
äro än ensamma än flere invid hvarandra, och de
utmynna åt hafvet eller floddalen till med en, stundom
dock med två eller tre öppningar.

För grottornas bildning hafva i allmänhet flere
orsaker samverkat. Hufvudsakligen är det dock här,
liksom vid flodfårornas urhålkning, vattnet, som
genom den fria kolsyra det vanligen innehåller, har löst
upp lättlösligare delar af klippan, så snart det
genom en liten spricka ell. dyl. kommit i tillfälle
dertill; ofta hafva långväga källor, t. o. m. varma
sådana, på detta sätt trängt sig fram genom berget
och upplöst dess kalk. Källorna eller det sakta
framsipprande regnet och dess små bäckar hafva
emellertid ej alldeles uteslutande bildat grottorna;
äfven den närliggande floden eller hafvet hafva ej
sällan bidragit med sin större vattenmassa.

Men det är ej blott kemiska krafter, som härvid
verkat. Äfven de mekaniska hafva spelat en vigtig
rol, och denna mekaniska inverkan — hvilken på sätt
och vis. redan finnes antydd i den romerske
skaldens bekanta vers: »droppen urhålkar sin häll, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free