- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
57

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hängprydnader eller amuletter. Härvid uppstår genast
frågan om menniskan på denna tid lärt sig att tämja
hästen eller ej. Allting tyder på, att så ej varit
fallet; hästen har utan tvifvel i stora hjordar ströfvat
kring i Europa i fullkomligt vildt tillstånd;
menniskan har med de stora rofdjuren, hyänan m. fl. delat
äran af att på dem anställa utödande jagter. Men
denna från våra nu lefvande slag betydligt afvikande
vildhäst med sitt breda hufvud och nos var att döma
af benstommen af något olika form och storlek. Man
urskiljer deraf dels en mycket liten varietet, ungefär
såsom våra ponnies, dels en något större. Numera
finnes på vår jord hästen ej i sitt ursprungliga, vilda
tillstånd, utan endast tam, eller ock förvildad i Asien
och Amerika.

Det märkligaste bland grott-tidens djur var dock
renen (Cervus tarandus). Denna, som nu dragit
sig tillbaka till polarländernas högslätter, Lappland,
Spetsbergen, Grönland m. m., har under en lång
period varit mycket utbredd öfver Europas slätter
och berg, i Tyskland, Belgien, Britannien och
Frankrike ända ned till Pyreneerna; ja den har varit så
allmän, att man t. ex. i somliga grottor samlat
tusental af dess horn. Den har tydligen under långa
tider utgjort den väsentligaste delen af menniskans
föda; af benen, synnerligen af hornen tillverkade hon
sig talrika redskap, och utan tvifvel har dess pels då
äfven varit hennes vigtigaste skydd mot kölden. Men
äfven renen har med största sannolikhet på denna
tid endast funnits i vildt tillstånd, åtminstone tala
många skäl härför och alla forskare äro derom ense.
Bland annat egde menniskan då ej ännu hunden till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free