Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvarlefvor: den ullhåriga noshörningen, grottbjörnen,
grottlejonet, grotthyänan; då vi dertill stöta på
renen och fjellräfven, så lyckönska vi oss utan tvifvel
att ej hafva blifvit satta på jorden i denna tid, då
äfven i vår verldsdels mildare nejder klimatet var så
kallt och medlen att skydda sig mot denna köld så
inskränkta. Slutligen torde, när allt kommer
omkring, utsigten från denna grottas terrass ingalunda
då varit så angenäm som nu, ty utan tvifvel var
dalen då ej så djup, utan flodens yta låg sannolikt ej
långt under grottans mynning. Dalen var ej så
pittoresk och vegetationen ej heller så yppig utan
snarare arktisk. Och dock, trots allt detta, finna vi här,
utom de vanliga små flintredskapen och ett par
genomborrade djurtänder, några, om än ytterst svaga,
spår efter bildande konst, nästan de enda, som
hittills blifvit funna i Belgiens grottor. De utgöras af
en liten bild i elfenben, som har ett visst tycke af
en sittande menniska och af ett par besynnerliga
inristningar å renhorn, hvilkas andemening man ännu
ej lyckats att tyda. I alla händelser äro dessa
»konstverk», hur enkla de än förefalla oss, likväl af stort
intresse, emedan de äro bland de äldsta man hittills
känner från Europa. De kunde väl ge oss anledning
till åtskilliga funderingar, men vi lemna dem och
Trou Magrite för att fortsätta vår vandring. Efter
att hafva korsat öfver en nu högt öfver flodens yta
belägen slätt, hvars jord dock en gång i forntiden
afsatts ur denna flods vatten, då den flutit ofantligt
mycket högre och bredare än nu, nalkas vi åter dess
strand, i det vi varligt stiga ned utför den branta
dalväggen. Landskapet är här kanske än mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
