- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
71

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturligtvis hörntänderna spelade hufvudrolen; äfvenså
uppgifves, att några mycket råa krukbitar anträffats.
Redskapen utgöras af flinta och ben och äro mycket
primitiva. Djurverldens lemningar äro ungefär de
samma som i de belgiska och engelska grottorna.
Mammuten, noshörningen och grottlejonet funnos
ännu, och grottbjörnen var i betydligt antal
förhanden samt förtärdes synbarligen med god smak af
grottinvånarne; äfvenså hästen och renen.

Tätt invid Frankrikes gräns, men likväl på
Italiens område, ligger vid Medelhafvets strand helt
nära Mentone en rad af grottor, hvilka ega ett
stort intresse. Då man med bantåg reser öster
ut från Nizza och stannar i den förtrollande lilla
stad, som bär namnet Mentone, lönar det väl mödan,
— om man för en stund kan slita sig ur detta paradis
med sina tjusande utsigter öfver berg och dalar, haf
och himmel, sina palmalléer, sina af gyllene frukter
dignande orangelundar och sitt pittoreska,
lefnadsfriska folk — att följa hafvets strand en half timmes
väg österut. Strax efter passerandet af den
italienska gränsen med dess i djupet bland klyftorna
forsande ström, befinna vi oss i en natur, som är en
helt annan än Mentones. Haf och himmel äro
desamma, men jorden känna vi ej igen. Stranden,
som stiger temligen långsamt upp, slutar vid inemot
nittio fots höjd öfver hafvet, invid foten af
gulaktiga, tvärbranta kalkklippor, hvilka liksom
strandpartiet äro så öde och ofruktbara, att blott några
försvinnande små euphorbiabuskar der och hvar kunna
uppletas af ögat. Här är det som grottorna finnas.
Man räknar dem till nio, men vi se dem ej alla på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free