- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
132

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva vi väl sett henne under forna tiders natt endast
långsamt höja sig, steg för steg, från den lägsta
vildens ståndpunkt; men de rester af henne sjelf, af
hennes skelett, som vi hittills erhållit, gifva allenast
svaga stöd för geologiens storartade utvecklingslära;
möjligen hafva vi dock ännu ej uppdagat den mark,
som urmenniskan trampat. Allt visar oss hän mot
tropikers paradisiska nejder. Men om hennes
qvarlefvor ligga gömda i lager från vår egen verldsdels
tropiska tertiärtid, eller hvad kanske än sannolikare
synes, i Afrikas eller i Asiens jord, det veta vi ej.
Der böra vi söka hennes spår, så i bengrottor som i
flodbäddar och tertiärtidens lager. Den ifver, hvarmed
våra dagars forskning nu går fram, ger oss ett hopp
om, att just från dessa sistnämnda verldsdelar snart
få vigtiga upplysningar om menniskans äldsta tider.
Men vi böra ej dölja för oss möjligheten, att
vårt slägtes första representanter kunna hafva lefvat
på den jord, som nu ligger försjunken i hafvens
djup, och att det kanske först efter många
tusentals år skall lyckas våra efterkommande in i tusende
led och vetenskapen — hvilken helt visst är odödlig
som menniskoanden — att uppdaga »urfädernes» ben
och deras minnesmärken, ja först då, när denna
hafsbotten åter rest sig och blifvit land igen. Hur det
än må vara, böra vi glädja oss åt det, som
forskningen redan gifvit oss vid handen, och med
tillförsigt fortgå på vår bana, trygge i medvetandet, att
det är sanningen vi söka, och förvissade om, att den
ej sökes förgäfves, då den sökes troget och ärligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free