Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Vetterlund: Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645 Erik Axel Karlfeldt
under hans Hænder kosteligt nok bliver til Poesi. Som Eksempel
paa disse Digte om Dyrekredsen og Aarstiderne, og om hvad man
skal gøre i „Gøjemaaneden" (Februar) eller om de fire
Temperamenters Forhold til de fire Elementer og de fire Aarstider, skal
man læse følgende Sommerskildring, hvor gammeldags Udtryk
(„Lejonets barn" etc.) egentlig kun anvendes for at give en
ejendommelig Tilsætning til Indtrykket af Julihedens gyldne Modnen
og Fylde.
„Si, Jungfrun framgångar med bröst såsom torn,
ty vårt sål Iskap hon åtnjuta vill.
Når solen löper högt genom Tvillingarnes ban
står vår längtan till vandring och fSrd,
då draga vi till mötes den gode sankt Urban
och hans svalor i den glittrande värld.
Så vandra vi i kraft och så segla vi i ljus" etc. —
Et Skridt videre, og vi naar til Karlfeldts seneste Specialitet,
hans „dalmålningar, utlagda på rim", i hvilke han gengiver, eller
lader som han gengiver, de Værker fra Vægge og Kistelaag, som
forestiller populære Motiver fra Biblen, og disse Motiver og
Dalmaleriernes bredt lystige — hos Karlfeldt naturligvis kunstige —
Anakronismer danner i Forbindelse med en sårt Karlfeldtsk Lyrik
noget helt nyt. De besidder undertiden en konkret Kraft som
næsten bringer Navnet Bellman paa Læserens Læber, skønt
Forskellen aabenbart er den, at Karlfeldts Opgave er at gengive
stiliserede Figurer med stivnede Gestus, medens Bellman maler
Virkeligheden selv i fri Luft. Det vilde være Skade om danske
Læsere ikke fik en direkte Forestilling om, hvorledes disse
Malerier paa Vers er lavede. Hvad siger man til følgende
majestætiske Billede af Profeten Elias’ Himmelfart:
Här åker sankt Elia upp till himmelens land
i en kärra så blänkande ny.
Han bår grafölshatt och skinnpäls, han har piska i sin hand,
och mot knäna står hans gröna paraply.
Hög och värdig är hans uppsyn, ty han far från jordens dal
dit, dår domarbergets såten stå i ring.
Han är kailad af sin lagman: „Du skall sitta i min sal
som en tolfman på rfittfärdighetens ting.*
Och nu rullar vagnen uppåt, och Elias breda hand
vinkar afsked åt hans jordelefnads bygd;
och vi se, det är ett stycke af vårt eget dalaland
i de drömmande furubergens skygd o. s. v.
Tilskueren 1903 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
