Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är likartad med de lägre djurens, upphöra hans
spekulationer öfver det moraliska medvetandet
att ha något afseende på frågan om menniskans
utveckling ur de oskäliga djuren; ty han
anmärker sjelf, att detta medvetande endast är möjligt,
der det menskliga förnuftet existerar. Hans
hufvudsats uti kapitlet öfver detta ämne är
nemligen, „att hvilket djur som helst, begåfvadt
med tydligt utpräglade sociala instinkter, skulle
ovilkorligen få ett moraliskt medvetande eller
samvete, så snart dess andliga
förmögenheter blifvit lika väl, eller nästan lika väl
utvecklade, som hos menniskan“. — De sociala
instinkterna, säger han, föra djuret till att finna nöje
uti andra djurs sällskap, att sympatisera med
dem samt göra dem tjenster, och han anför
några intressanta bevis på en dylik sympati
hos apor, ja till och med mellan djur af olika
slag, såsom hundar och kattor. Men, som de
ofvananförda orden innebära, är den drift, som
bjuder oss begå en social eller moralisk
handling, något helt annat än det fullt medvetna
begreppet om dylika handlingars natur, och det är
just detta, som utgör det moraliska medvetandet.
M:r Darwin tillägger således att —
„Så snart de andliga förmögenheterna blifvit
i rikt mått utbildade, skulle bilderna af alla
förflutna handlingar och bevekelsegrunder ständigt
fara igenom hjernan, och den känsla af missnöje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
