Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inga vildar, om än så lågt stående, kunna anses
stå på samma ståndpunkt som aporna.
Om M:r Darwins hypothes vore sann, är det
knappt tänkbart, att icke något bevis skulle kunna
anföras för tillvaron utaf ap-lika varelser, hvilka
äro nära beslägtade med menniskorna och visa
tendens till en ytterligare utveckling. Å andra
sidan ega vi minst fyra tusen års ojäfaktiga och
af historien upptecknad erfarenhet, under
hvilken tid många menniskoracer varit underkastade
de mest olika och för den ytterligare utvecklingen
af deras förmågor mest gynnsamma inflytanden.
Efter denna långa tids förlopp har menniskan
förblifvit lika bestämdt menniska som förut,
under det att alla af henne kända djur hafva
likaledes bibehållit sina specifika kännetecken. Det
är mer än tvifvelaktigt, huruvida hennes
förmögenheter i någon mån förbättrats. Hon har
förvärfvat kunskaper; tankens och handlingens redskap
hafva mångfaldigats, och derigenom har hennes
makt i hög grad tilltagit. Men det torde kanske
finnas skäl att med Plato antaga, att dessa
otaliga hjelpmedel i sjelfva verket försvagat hennes
naturliga kropps- och själskrafter. Det står i
alla fall i en skärande motsats till den
Darwinska theorien om en ständigt fortfarande
utveckling, när vi se att de tidigast kända exempel
på menniskans väsendtligaste egenskaper visa en
grad af fullkomlighet, som aldrig sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
