Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Familjegodset och Tolstojs förfäder och släktingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slut var han stolt över sin berömde bror, och en
gång sade han till mig med särskilt eftertryck:
»Jag har inte samma idéer som din far, det vet
du, men jag kan inte låta bli att erkänna hans
personliga förtjänster, om också bara på grund av
det sätt, varpå han själv blivit förändrad. Se hur
snäll och rar han har blivit.»
Min onkel Sergej var icke den ende, som jag
hörde uttala denna sorts kritik, omdömet från en
bror, som fullkomligt förstod, vilken kolossal
moralisk kraft min far hade måst förvärva genom
hela sitt liv för att bli vad han blivit.
Greve Sergej Nikolajevitj var, i få ord, en
originell typ. Ibland tillbragte han hela månader
i sträck utan att gå ut ur sina rum, där han läste
och även skrev otaliga rapporter angående frågor,
som stodo i samband med hans egendom. Ibland
kunde han också stanna ensam i sitt sovrum,
gråtande, och hans »Oj», och »Aj» kunde höras över
hela huset. I grund och botten var han en verklig
»grand seigneur». Med själ och kropp tillhörde
han den gamla adelsätten, och när han lämnade
sin egen gård var det alltid i en vagn, dragen av
fyra hästar. När han åkte genom byn, så visste
bönderna mycket väl, att hur långt bort från
vägen de än voro, så var det deras plikt att ta
av sig hattarna.
Greve Sergej var i olikhet mot min far icke
förtjust i de lägre klasserna. Tvärtom talade han
om den ryske musjiken med förakt och
behandlade honom som tjuv och skojare. Han använde
samma uttryck för att beskriva de ryska
ministrarna och flera andra personer, särskilt
sådana, som tillhörde den nya ryska medelklassen,
som blev allt mer och mer blandad och obelevad.
På detta sätt kritiserade min onkel Sergej fritt
journalister, läkare, professorer och de nyare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
