Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Familjegodset och Tolstojs förfäder och släktingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga, att endast det att möta blicken från vår
älskade och intelligente »Djadja Sanega’s» stora,
blå ögon och höra hans behagliga röst, var ett
verkligt nöje för oss alla.
Han blev nästan aldrig ond, och han beklagade
sig aldrig över andra människor; när han talade,
disputerade han aldrig utan uttalade endast sina
åsikter på ett enkelt och rättframt sätt.
Han gillade icke min fars sociala och religiösa
böcker. Han tyckte inte om dem, och kanske
undrade han, varför hans bror hade skrivit dem.
Däremot var han djupt intresserad av Tolstojs
noveller, och han läste varje ny bok av min far
med största uppmärksamhet. Jag kommer väl
ihåg, hur förtjust han var i flera av dem.
Sergej Nikolajevitj älskade musik, men han
kunde inte som min far uppskatta klassiska
arbeten. Han brydde sig inte om varken att lyssna
till dem eller att förstå dem. Däremot avgudade
han helt enkelt de gamla ryska folksångerna, vilka
ibland så togo honom fången, att han själv
började sjunga dem med ackompanjemang av hand-
och fotrörelser. Ibland kunde han samla en kör
av bönder framför sitt hus i Pirogovo och lyssna
till deras sång i timmar i sträck; som ersättning
utdelades då stora kvantiteter av vodka.
Då min onkel Sergej blev allvarligt sjuk i
kräfta i ansiktet och slutet var nära, skyndade
min far för att träffa honom, och då den frågan
uppstod, huruvida man skulle skicka efter en
präst eller ej för utdelandet av sakramentet,
insisterade min far på att byprästen skulle kallas.
Detta var en handling, som kom alldeles oväntat
från hans sida, och jag kommer ihåg, att min
faster, Sergej Nikolajevitjs fru, var djupt rörd
häröver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
