- Project Runeberg -  Tolstoj intime /
48

(1923) [MARC] Author: Lev Lvovich Tolstoy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Min mor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Grevinnan var utan tvivel rörd. Hon försökte
dölja sin otålighet, men hon kunde inte.»

Det var mycket smärtsamt för mig att läsa en
sådan dom från en man, som otvivelaktigt själv
önskade förstå Tolstoj och göra honom förstådd
av andra. Emellertid är det, för att förstå
Tolstoj och hans arbete, nödvändigt att förstå värdet
av hans hustru.

Det är mycket lätt att anklaga och det är
mycket lätt att förklara ett stort hjärtas lidanden
såsom orsakade av olikhet i känslor och tankar
mellan honom och hans hustru; men en sådan
förklaring kunde icke tillfredsställa en opartisk
domare, som ser på alla hjärtan, alla känslor och
alla sinnen med samma lugna och rättvisa öga.

*



Minnet av mina båda föräldrar sträcker sig så
långt tillbaka som mitt eget minne av mig själv.
Är det mig som jag kommer ihåg vid min mors
bröst, inandandes hennes älskade kropps fina
parfym? Var det mig hon höll i sina vackert
formade och konstförfarna armar eller en av mina
små bröder eller systrar? Vilken av oss det var
betyder föga; det måste ha varit en av oss — ett
av de tretton barn, som min mor fött, och med
säkerhet ett av dem, som var fött efter mig.

Jag kommer ihåg, att jag dyrkade min mor och
hennes baby. Mitt hjärta var fyllt av denna
livsglädje som genomträngde huset. Jag kommer
ihåg, att dörren öppnades och min far kom in
med sina lätta men bestämda steg. Så stark han
var, så lycklig och så god! Han kom emot oss
och böjde sig ned och kysste min mor.

»Är du upptagen?» frågade han. »Jag har med
mig en hel hög manuskript åt dig att kopiera,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:13:07 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tintime/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free