Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Min mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några veckor efter deras giftermål skrev han
till sin vän skalden Fet:
»Jag är lycklig! Jag är så lycklig, att denna
lycka icke kan sluta med livet!»
Han ville säga »med döden». Hans kärlek och
hans lycka syntes honom alltför stora för att de
skulle kunna bli uttömda under detta livet. Ett
helt långt liv skulle icke räcka till härför. Hans
lycka måste vara längre än endast under det
jordiska livet och fortsätta in i evigheten, in i en
annan värld, in i hela universum!
Och min mor, älskade hon honom? Varför och
på grund av vilka egenskaper älskade hon
honom? Själv besvarar hon dessa frågor med
följande ord, ställda till hennes man:
»Det finns hos dig någonting så vist, så gott, så
naivt, så ståndaktigt; och allt detta belyst av ett
medlidandets ljus för envar, och din blick, den
går rätt in i själen. Allt detta är karakteristiskt
för ingen annan än dig.»
Vem har förklarat Tolstojs snille bättre än med
dessa enkla ord?
För hans goda hjärta, hans styrka, hans
ytterliga känslighet, hans naivitet, hans glättiga väsen
och för den sanning han sökte älskade hon honom,
som vi alla älska honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
