Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mitt personliga förhållande till min far. — Hans inflytande på mitt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tvivlar inte på, att denna lösning gillades av
den kommenderande officeren, som på så sätt
lyckades bli kvitt en »farlig person».
Avförd ur rullorna återvände jag till Moskva.
Som följd av denna lilla erfarenhet var mitt
andliga tillstånd långt ifrån tillfredsställande, och
till följd därav nedbröts min kroppsliga hälsa helt
och hållet i stället för att bli bättre, och under
några år efteråt vårdades jag av den ena läkaren
efter den andra utan att finna någon behandling,
som fullständigt kunde återställa min hälsa.
Min far var säkert ganska förargad, men hans
sätt emot mig förblev alltid detsamma. När han
talade till mig om mitt hälsotillstånd, tröstade
han mig på sitt sätt ungefär med följande ord:
»Nåväl, du måste finna dig i den prövning, som
lagts på dig. Om du ska’ bli frisk, så blir du
frisk; om inte, så blir du det inte! Våra liv äro
mycket olika i längd. Var och en skall leva sitt
eget liv, babyn som dör vid tolv månaders ålder,
mannen som lever tills han blir fyrtio år och
gubben som lever tills han blir hundra. När allt
kommer omkring, så betyder det ganska litet.»
En gång blev mitt tillstånd så allvarsamt, att
den skickligaste läkare, som fanns vid ett av de
stora sjukhusen för behandling av nervsjuka,
förklarade för mina föräldrar, att jag inte kunde
vänta att få leva mer än ett par år till; detta är
förklaringen till att min far talade till mig på
sätt, som jag nyss citerat.
Ett faktum är, att jag aldrig kunde glömma
hans ord, vilka helt och hållet överväldigade mig.
Det var hans mening att på sitt egendomliga sätt
trösta mig och kanske också trösta sig själv. På
samma gång gjorde han allt, som stod i hans
makt, för att rädda mig, och när jag äntligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
