Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Den officella starten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trettiotal människor till botbänken. Tårar flödade, man
ropade och bad, kysste golvet och korsade sig. Och efter
allt detta — vilka strålande anleten! Det hela var en av
de mest rörande scener vi främlingar skådat — en scen
som långt bättre än förr lärde oss förstå hur djupt man i
det stora Ryssland längtar efter sann och verklig frälsning.
Arbetet fortgick så hösten framåt. Några vidare
utvidgningar kunde icke företagas, förrän man erhållit
förstärkningar. Man väntade på sådana från Sverge, och dessutom
umgicks man med planer på att öppna en krigsskola i
Petrograd för fostrandet av ryska officerare.
Men samtidigt tätnade orosmolnen. Den politiska
ställningen blev alltmera osäker. Visserligen trodde man att
allt skulle lägga sig med tiden och lugnet så småningom
återvända. Men så blev det tyvärr icke. En ny revolution
skulle gå över det ryska riket, mer allvarlig till sina
konsekvenser än den första.
Den 7 november hade jag av någon anledning bestämt
mig för att besöka Petrograd och anlände även på
förmiddagen, omedveten om ställningens allvar. På
eftermiddagen, under det att vi samtalade om arbetet, blev det
plötsligt så tyst på gatan. Då vi sågo ner från fjärde
våningen, där vårt högkvarter var beläget, sågo vi till vår
häpnad att barrikader upprättats på båda sidorna och att
soldater lågo där, färdiga att skjuta på varandra. Någon
skottväxling uppstod dock icke. Men jag kan ännu minnas
med vilken ängslan fröken von Weisberg, som också var
närvarande, bad oss böja våra knän och bedja för
Ryssland, vars öde nu avgjordes. Jag fruktar att ingen av oss
andra var tillräckligt informerad för att ta saken så
allvarligt, och likväl visade det sig senare att hon hade rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
