Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Fienderna tränga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden, jag stannade hemma, och den fruktade arresteringen
uteblev.
Det var visst icke lugnande för nerverna att veta att ett
femtiotal meter längre bort vid samma gata, där vi bodde,
låg en byggnad, dit åtskilliga av de tagna fångarna fördes
för att undersökas. Varje morgon vid fyratiden väcktes vi
av revolverskott från detta håll och förstodo då att några
av de anhållna och rannsakade sändes in i evigheten.
Att min hustru höll ut under dessa prövande dagar är
mig ett under. Men hon var lugn som alltid, trodde på
Guds ledning och var mig ett ovärderligt stöd, där jag
själv ej såg någon utväg.
Doktor Keen, en av våra vänner, bodde som närmaste
granne till vårt högkvarter vid Novo Isakievskaja. Han var
föreståndare för Brittiska Bibelssällskapets depå i
Petrograd, en vänlig, sällskaplig herre, som det var en glädje
att sammanträffa med. Den 1 december råkade han ut för
olyckan att falla från trappan i sin bostad och slå huvudet
genom glasrutan i en dörr, som befann sig vid trappans
nedre ända. Där fann man honom senare allvarligt sårad
i nacken och även på annat sätt skadad. Utan att återfå
sansen avled han tre dagar senare. Stabskapten Boije och
jag voro med om begravningen, en ohyggligt kall dag.
Samma förmiddag olyckan inträffade hade han predikat
i engelsk-amerikanska kyrkan över Jesu ord ”Det är
fullkomnat”. De närvarande hade särskilt lagt märke till den
andekraft och inspiration som uppbar hans tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
