Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Skyarna mörkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde. På förfrågan fingo vi veta att i salen ovanpå låg
sedan tre månader tillbaka en man, som fått en kula i
kroppen, vilken icke kunde uttagas, förrän han blivit
röntgenfotograferad. När nu sköterskan på denna sal hörde att
stabskaptenen blivit fotograferad, ville hon ha detsamma
gjort med sin patient. Bärarna vägrade emellertid. De sade
att de voro för trötta. Mannen fick vänta.
Då jag nästa dag meddelade doktorn om
fotograferingen, sade han: ”Ni är en hjältinna! I tre månader har
jag varit läkare på detta sjukhus och icke varit i stånd att
få något dylikt uträttat.”
Stabskaptenen blev opererad den 18 december. Njurarna
voro i olag, men ingen av dem blev avlägsnad. Våra
sjuksköterskekamrater gjorde i ordning bädden och vakade den
första natten. Det blev en hemsk lidandets natt.
Temperaturen började stiga. Efter två dagar fördes stabskaptenen
till operationssalen och fick bandaget omlagt. Men
därefter lämnades hon i nio dagar. Då sade jag till läkaren
att han ovillkorligen måste se efter henne. Jag fattade posto
i korridoren och meddelade bärarna att deras hjälp
behövdes. Men det var många, som skulle tillses. Endast på
kirurgiska avdelningen funnos 140 patienter. Klockan blev
två, och bärarna förklarade att de skulle ha sin middag
och sluta arbetet för dagen. När doktorn kom, hade de
gått. Han och jag buro en annan patient, en ung flicka,
upp till operationssalen. Efter detta tog han bort stygnen
från stabskaptenens sår och förnyade bandaget i bädden
— något som absolut strider mot alla medicinska regler.
Tio dagar senare, när febern lagt sig och vår egen läkare
åtagit sig att sköta såret, förde vi stabskaptenen hem.
Denna gång kunde vi ej få någon ambulans, och lika
glada voro vi för det. Vi lånade en stor släde, lade en
fjädermadrass på denna jämte övriga sängkläder och förde
stabskaptenen i triumf hem. Själva buro vi henne uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
