Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Olidliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stor oreda och en förfärande nöd. Människor dogo i
massa av hunger. Halv- och helrutten, ofta frusen potatis
och något litet havre — se där den förnämsta tillgängliga
näringen. De som kunde sökte sig ut till den omgivande
landsbygden för att tillbyta sig livsmedel mot vad de ägde
av något värde. Dessa färder voro fulla av mödor och
faror. Tågen gingo oregelbundet, och det var nästan
omöjligt att anskaffa reserättighet. Under dessa tider fick
arméfolket uppleva det ena undret efter det andra. Än lyckades
vi mot förväntan erhålla reserättighet, än bevekte Gud
böndernas hjärtan till givmildhet, än beskyddade han oss
mot ”rekvisitörerna”, som i maktens namn fråntogo de
resande deras med stor möda anskaffade proviant. Det
skulle bli en stor bok med spännande äventyr, om allt
detta skulle berättas.
Följande lilla händelse, berättad av stabskapten Boije,
ger också en inblick i ställningen:
Senast i går kom en äldre dam med ett fint ansikte, i
vilket sorger och nöd plöjt sina fåror, mot mig på gatan
och sade: ”Ni är Frälsningsarmén, kan ni inte hjälpa mig?
Giv mig ett stycke bröd, jag har inte fått någon mat på
två dagar.” Jag skulle velat giva henne allt jag hade, men
jag hade ingenting. Det kvarts pund vi fått, när vi senast
fått något, hade redan använts. Med en blick jag aldrig
skall glömma sade hon: ”Ni kalla er för
Frälsningsarmén och kunna inte göra så mycket som det! Med
dessa ord ringande i mina öron blygdes jag nästan för att
bära mitt röda band.
Jag återgår till major Olsonis skildringar:
Vedbristen — ja, den bragte mycket lidande. I den svåra
vinterkölden tyckte man nästan, då man i sina bristfälliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
