Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Olidliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju sy sulor och så vara sin egen skomakare. Höstarna och
vårarna, särskilt regntiderna, voro svåra. Galoscher
existerade ju icke. Någon hittade visserligen på ett slags tjocka
träsulor. Men de blevo så tunga och tröttsamma, att de ej
kommo i allmänt bruk.
Belysningen var det skralt med. Under vissa tider
fungerade icke elektricitetsverket. På gatorna var det långa
tider kolmörkt om kvällarna. Men också i hemmen
saknade man ljus. Med knapp nöd fingo vi ibland litet
petroleum. För att kunna använda denna på mest sparsamma
sätt uppfunnos ett nytt slags lampor: en liten flaska, genom
vars kork dragits en bomullsända. Det blev ju en primitiv
belysning, men det var ändå något.
Värre än umbäranden och brist av olika slag var likväl
den ständiga osäkerheten för egendom, frihet och liv.
Detta verkade på olika sätt hos människorna. Hos många
framkallade det förtvivlan, vansinne, ja, självmord, hos
andra slöhet och apati. Arméfolket tvingades därav åter
och åter till korsets fot. Förhållandena skapade ett
ordspråk, som man med en viss galghumor upprepade man
och man emellan: ”Den som ej sett havet vet ej av fasa,
och den som icke suttit på G. P. U. (tjekan eller hemliga
polisen) är ingen medborgare.”
En afton vandrade en av systrarna i Petrograd hem från
livsmedelskommittén, bärande på några sillar, som voro
inslagna i ett papper. ”Kamrat, vad är det ni bär på?”
ropade plötsligt en grov röst. Utan att invänta svar befallde
den med gevär utrustade mannen henne att följa med sig.
På milisstationen, dit färden ställdes, räknades sillarna, och
efter långa förklaringar rörande äganderätten till dem
sändes slutligen två milismän till hennes bostad för att
tillkalla två vittnen, vilka skulle intyga sanningen av hennes
ord. Att man där i den sena timman ej blev så angenämt
berörd av detta besök säger sig självt. Till all lycka fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
