Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Inom fängelsets murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldat. Rannsakningsfängelset var det kända Spalernaja.
Den kvinnliga avdelningen bestod av sex större rum med
asfaltgolv samt galler för fönster och dörröppningar.
Det fanns ljusa sidor också i fängelselivet. Den som
först gjorde sig angenämt kännbar var värmen. Hemma
hade man det förfärligt kallt. De få sura vedpinnar man
förfogade över hade, sedan man med mycket besvär fått
eld i dem, under en liten stund gjort plåtugnen het för att
sedan lämna rummet så mycket kallare. Man kunde icke
kläda av sig på kvällarna. I trots av att man lade på sig
så många täcken och kappor man kunde få fatt på, så frös
man nätterna igenom. Intet under då om reumatismen
gjorde sig påmind överallt i ens kropp! Men i fängelset
var det varmt. Och detta fastän det icke fanns några
dörrar, utan bara galler i cellöppningar, trappor och överallt.
Alltsammans var ”genomskinligt”, med undantag för de
tjocka väggarna, som avstängde en från yttervärlden.
En annan angenäm överraskning i fängelset var
kamratskapet. De ”misstänkta element” som förvarades där
utgjordes till stor del av personer, tillhörande den
sympatiska ryska intelligensen, människor, som utan den ringaste
personliga anledning befunno sig i fängelse. Sålunda mötte
man där en skara unga studentskor från kvinnliga
medicinska institutet, arresterade emedan institutet i fråga
förklarats vara helt och hållet kontrarevolutionärt. De
fängslade betraktades som gisslan för sin skola. Dessa unga
flickor voro hurtiga och glada. Ofta genljödo deras celler
av muntert prat och entusiastiska studentsånger.
Några lärarinnor och kvinnliga läkare, ja, till och med
en kvinnlig professor befunno sig i samma sällskap som
salvationisterna. Ofta rörde sig deras samtal om ämnen,
som hörde till deras specialutbildning. Här mötte man
också stilla, enkla kvinnor, hustrur, mödrar, vilka
fängslats, emedan deras män, söner eller svärsöner voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
