Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, det går inte så lätt som fru
Törne tror att forma om samhället.
Århundradens sedvänjor ha givit dess
byggnader tjocka murar, som motstått
många angrepp, och familjen har så
länge den existerat bestått av man,
hustru, barn och de för hemmets
skötsel nödvändiga hjälpredorna. Allt
detta förändras icke i en
handvändning. Jag tror därför det är klokare
att se på förhållandet sådant det är
än sådant det kunde bliva genom en
brytning med våra traditioner och
vanor. Faktum är ju att det blir allt
svårare att få goda tjänstflickor och
att vederbörande hellre välja vilket
annat yrke som helst än tjänarinnans.
Alldenstund våra dagars jungfrur
knappast ha det sämre ställt än t. ex.
ett butiksbiträde — utom en
genomsnittslön på två à tre hundra kronor
om året, allting fritt och dessutom
presenter och drickspenningar —
måste den kring sig gripande olusten att
välja detta dock rätt naturliga
kvinnoyrke ha mycket djupt liggande
orsaker. En av dessa är den bristande
friheten, en annan den gängse åsikten
att det är tarvligt att tjäna — en
åsikt, som just frodas inom den lägre
medelklassen, därifrån rekryteringen
skulle ske.
Den förstnämnda orsaken är svår
att undanrödja, emedan hemsysslorna
knappast kunna inrangeras under
bestämda klockslag. Det är och måste
alltid förbliva en hänsyns- och
taktsak, och jag tror att en smula
tillmötesgående och förståelse från
husmödrarnas sida är absolut nödvändig,
om icke förhållandena skola utveckla
sig i en synnerligen oangenäm
riktning. I fråga om hemmets skötsel rör
det sig liksom överallt annorstädes om
arbetsgivare och arbetare, men oftast
kan man konstatera en grundlig
olikhet i uppfattningen hos herrskapet och
tjänarna. Familjen anser att för den
och den summan köpes vederbörandes
hela tid och existens, medan
tjänstflickan däremot proklamerar att hon
betalas för att utföra arbetet i
hemmet och att hon för övrigt bör ha sin
frihet liksom fallet är i fråga
om alla andra yrken. Har hon
rätt eller orätt? Här ligger
hunden begraven. En diskussion kan
aldrig leda till enighet i denna punkt,
utan tvärtom måste det uppstå
förbittring emedan somliga betrakta den
kinkiga frågan genom traditionens
glasögon, andra däremot med en friare
blick tidens bärande idéer fört med
sig. Sannolikheten talar emellertid
för att även om den äldre husmodern
håller styvt på sin bestämmanderätt
över tjänarna, så torde den yngre
komma att lära sig hylla principen om
arbetsgivare och funktionärer.
Även om grunduppfattningen blir
och måste bli olika kan emellertid det
hela gå förträffligt om fruarna blott
vilja fasthålla kravet att
tjänstflickorna mitt under den stora
frihetsförnimmelsen skola bibehålla en viss form i
fråga om väsen, uttryckssätt och
klädedräkt under arbetstiden. Vare sig
det är fråga om demokrater eller ej
kunna vi alla komma överens om att
ingenting ger ett bättre intryck av
ett hems ordning och prydlighet än en
korrekt, väluppfostrad tjänstflicka.
I denna punkt stå danskorna tillbaka
inte bara för engelskorna, som delvis
äro korrektheten personifierad, utan
delvis också för svenskorna.
Förmodligen är det den starkt utvecklade
jämlikheten, som vållar detta.
Likasom en schweizare känner sig alltför
friboren att bära livré och sitter på
bocken av en Genève-landå i jacka
och brun melonhatt, så tycker den
danska tjänstflickan att det ger en viss
prägel av oberoende att passa upp vid
bordet i låghalsad, högröd blus och
visa sig lika munter och otvungen som
herrskapet. Det är den honetta
ambitionen, som ytterst vållar alla
svårigheterna. Ansåg man det lika fint
att laga mat och duka bord som att
sälja för fem öre karameller i en strut
skulle allt vara räddat. Mycket
bidrar också namnet tjänstflicka,
jungfru, till denna missaktning. Kunde
man i stället hitta på någonting i stil
med det tyska "Stütze” skulle det
mera än alla världens system bidraga
att tillfredsställa dessa arbetande
unga kvinnor, som betyda så oändligt
mycket för vårt dagliga välbefinnande
och ofta skänka oss våra bästa och
mest trofasta vänner.
På så sätt skulle vi allra bäst undgå
faran att av den hårda
nödvändigheten tvingas att kasta oss över fru
Törnes Solidarsystem, som fordrar av oss
arma kvinnor — ja, vad allt fordrar
det inte! När jag tänker på, att jag
skall tvätta golv och bädda sängar
klockan sju på morgonen, borsta skor,
promenera, laga frukosten, öppna
tamburdörren, spela Beethovens
sonater, studera sociala broschyrer,
avlägga sjukbesök, skala potatis, duka
bord, tvätta o. s. v. och ändå vara
spirituell och munter i Solidarföreningen
på kvällen, så går det runt i huvudet
på mig. Jag säger helst ifrån genast
— jag kan inte. Jag tar min Matts
ur skolan.
(Sv. D.)
 |
| ——— |
| Stockholmsbild |
| för Tjänarinnebladet. |
| af Walborg Ulrich. |
| —— |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
