Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjordes bordssällskapet blott af trenne andra unga
officerare och af mig. Och först nu började vi
tala om ändamålet med mitt besök i Ryssland.
Detta var säkert väl bekant för flera af
officerarna därute, men man hade icke gjort mig
några frågor därom, och själfmant förde jag det
ej på tapeten numera. Jag insåg att mitt ärende
var af en ganska ömtålig beskaffenhet, och jag
hade intrycket af att de ryska marinofficerarna
med flit icke ledde det på tal. Som sagdt,
Ru-salkas undergång tycktes, ännu ett år efter
olyckshändelsen, vara en fråga af så brännande art, att
man helst undvek att diskutera den med
främmande.
Desto nyfiknare var jag på svaret, när jag
framkastade min första fråga till bordssällskapet, sedan
jag genom löjtnant Wulfferts uppförande kunde
sluta mig till att det var homogent och att hans
kamrater voro af samma gynnsamma mening om
mitt ärende som han själf.
Jag frågade huru jag skulle bedrifva min sak
för att lyckas i mitt förehafvande som korrespondent.
»Jo, det är mycket enkelt,» svarade den äldste
i sällskapet, premierlöjtnant Vasuchin. . »Det är
mycket enkelt. Var inte allt för enträgen med er
resa, stanna lugnt ännu ett par dagar kvar i S:t
Petersburg, låtsa som ni ej alls vore särdeles
intresserad af er mission, och allting skall gå er
efter önskan.»
»Men om Rusalka blir upptagen under tiden?»
invände jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
