Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 9.
Efter katastrofen. Instängd under hafvet.
De första ögonblicken jag befann mig ensam,
visste jag icke riktigt till mig, beredd som
jag var att hvarje ögonblick känna det kalla vattnet
slå mig öfver hufvudet och att draga mitt sista
andetag. Men vattnet slog icke in i hytten efter
mig. En besynnerlig stillhet hade följt på dånet
af böljorna, på det infernaliska hvisslandet af den
undanträngda luften, på skriken och ropen. Som
en sömngångare, hvilken vaknar ur en hemsk
dröm såg jag mig omkring i den rymliga hytten,
hvilken jag igenkände som kaptenens, fann allting
där i sin ordning, endast att fartyget lutade
betydligt öfver åt babord och icke längre rullade i
sjögången.
Med ens gick ett förfärligt ljus upp för mig.
Rusalka hade sjunkit. Akterskottet hade sprungit,
vattnet fyllt officersmessen, kanske äfven
maskinrummet och dragit hela fartyget till botten.
Nästa ögonblick stod jag vid hyttdörren och
arbetade att fa den upp. Omöjligt I Där fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
