Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag såg noga efter förrådet af tändstickor i
hytten. Sedan betänkte jag att den lilla mängd
syre, som fanns i den instängda hytten, yttermera
förminskades genom att jag lät lampan brinna.
Hvarpå jag släckte den och sträckte mig ut på
soffan i stickmörkret, gifvande mig till rof åt de
mest underliga tankar, som någon lifdömd ännu
haft. De höllo mig länge och väl vaken, jag kan
icke säga huru länge.
Till min förvåning fann jag att jag egentligen
alls icke bar mig åt och tänkte som en person,
hvilken har en oundviklig kväfningsdöd för ögonen,
tvärtom sysslade jag på det ¡frigaste med planer
att befria mig ur mitt fängelse, och mitt intresse för
vår belägenhet var långt större, än en
dödskandidat borde fa hysa. Jag försökte förgäfves hålla
mina tankar på de stora, eviga tingen; min sega,
syndiga natur tog ut sin rätt och framkastade de
vidunderligaste projekt till min och hvarför icke
också kamraternas räddning. Jag såg mig dyka
triumferande upp till hafsytan följd af de andra,
nära intill oss låg ett skär och vi räddade oss på
det. En känsla af obetvinglig glädje tog mig för
ett ögonblick fangen, och jag beslöt att genast
sätta mig i förbindelse med de andra instängda.
Hytten bredvid var premierlöjtnantens. Utan
tvifvel hade någon eller några räddat sig i den.
Jag dunkade med fästet af min dolk ett antal
gånger mycket hårdt i väggen, som skilde åt de
två hytterna. Intet svar. Jag dunkade å nyo. På
afstånd förnam jag ett svagt ljud, som af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
