Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om vi skulle försöka spränga skrofvet genom
att låta vattenmassan rusa in? Kanske kunde vi
därigenom själfva befrias ur vårt fängelse och
åtminstone för en stund få se dagens ljus igen. Dt
fanns ett öfverflöd af lifräddningsgördlar och
mih-bälten ombord, kommo vi engång upp till
hafs-ytan, så kunde vi alltid taga oss fram tiil land
med tillhjälp af dem.
Den lugna tystnaden omkring mig och mitt
oekväma läge på soffan invaggade mig i en mängd
bedrägliga förhoppningar, dem jag med all makt
bjöd till att omfatta som fullkomligt utförbara.
Hufvudsaken, och det jag närmast hade att göra,
var bara att ställa mig i kommunikation med mina
instängda kamrater. Och jag skulle nog finna på
någon idé som förhjälpte mig att nå detta.
Mina tankar blefvo allt mera orediga och
fantastiska. Den föregående dagens starka
sinnesintryck hade bragt mig i ett tillstånd, gränsande till
vansinne. Men det var ett behagligt vansinne,
fylldt af ljusa förhoppningar och utförbara
rädd-ningsprojekt.
Ett ögonblick öfverraskade jag mig med att
tänka att jag drömt alltsammans. Jag strök eld på
en tändsticka och såg mig omkring. — Nej, det
var i kaptenens hytt jag befann mig. Jag gick och
tog på dörren. Den hölls igen af en jättekraft.
Längre hade jag icke styrka att tänka och
planera. Jag’ kastade mig på soffan och somnade
bort från hela min hemska belägenhet. Kanske
min sista sömn, tänkte jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
