Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intet svar. Men själf blef jag så skrämd för min
egen röst, att jag kände håren resa sig på mitt
hufvud och for förskräckt tillbaka. Det föreföll mig
som utmanade jag hafvets andar, eller som gjorde
jag allarm i grafvens heliga tystnad.
När jag hämtat mig litet, gjorde jag mig frågan
hvad det kunnat bli af mina kamrater? Skulle
jag verkligen varit den enda, som räddat mig?
Nej, — jag hade ju strax efter min instängning
hört hammarslag, hvilka jag antog komma af att
kamraterna tätade sin tillflyktsort mot det
inträngande vattnet. Men hade jag verkligen hört det?
Var det icke endast min uppretade inbillning, som
lät mig förnimma ljud, hvilka ej funnos till i
verkligheten ?
Det kunde jag icke afgöra numera. Så mycket
visste jag säkert, att det var det enda ljudet jag
hört under hela min fangenskap, utom stöten och
skrapandet mot klippan nyss, af hvilka jag blifvit
väckt ur min slummer. Jag hade ju bultat som
en vansinnig i hyttens väggar, utan att fa ett knyst
till svar. Nej, jag hade visst inga förhoppningar
om att medels rop kunna väcka de andra
instängdas uppmärksamhet, — då hade de förr
kunnat höra mina bultningar i väggen.
Emellertid gaf mig möjligheten att
korrespondera genom ventilerna ingen ro. Jag ropade ånyo
allt hvad jag förmådde, utan att få annat svar än
det hemska instängda ekot från hytten bredvid.
Sedan gaf jag mig till tåls. Jag insåg ännu en gång
att fartygets väggar voro mycket bättre ljudledare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
