Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma gång lärde jag känna en högväxt och
ljuslett marinofficer, hvilken liknade hennes
nuvarande adjutant i Paris. Någon tid efteråt hade
jag i bref fatt veta att paret rymt tillsammans.
Ett djupare intresse hyste jag icke för dem, de
intresserade mig bara som kuriösa österländingar,
hvilka ej kunde älska hvarandra i fred på sin
hemort, utan nödvändigt skulle hals öfver hufvud
störta sig ut i världsvimlet. I Frankrike hade vi
spelat ut alla sådana högromantiska äktenskapsdramer
för länge sedan, — numera visste vi mycket godt
arrangera våra små kärleksaffärer utan att lämna
hvarken hemorten eller hemlandet, än mindre
öfvergåfvo vi vår samhällsställning och vår karrier
för något så banalt som ett kärleksäfventyr. Nej,
ryssarna, det var folk med romantik, det! Men
barnsliga voro de, mycket barnsliga !
Jag slapp undan med denna förklaring. Alla
instämde mer eller mindre i min åsikt, och den
sköna öfverstinnans adjutant hade väl många
af-undsmän i officerskasinot i Cherbourg, men äfven
de yngsta bland oss skulle knappast velat vara i
hans ställe — på hans villkor, nota bene!
Innan jag gick från de glada kamraterna,
hade jag skaffat mig sekreterarens i »Cercle des
Russes et des Français» adress och förvissat mig om
att inga hinder uppställde sig för mig att bli
introducerad där. När jag blef ensam, skref jag
min anhållan om några dagars permission,
lämnade in den och hade följande middag
tillfredsställelsen att få den beviljad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
