Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Länge sedan!» suckade öfverstinnan. »Redan
i somras drunknade han i Finska viken. Man har
sagt att han dränkte sig för min skull, jag vet
det, men det är inte sant,» tilläde hon så ömsint
likgiltigt som om det varit fråga om en hundvalp.
»Ni kände honom således?» frågade jag.
»Å, — mycket väl!» svarade hon matt.
»Vet ni då.» återtog jag ifrigt med en sista
glimt af hopp att ännu fa reda på sammanhanget,
— »vet ni då ingenting om hans anteckningar
och orsaken till att han blifvit efterlyst?»
»Nej, — om det sista vet jag ingenting...»
»Men om hans anteckningar då? Och om
deras samband med Rusalkaaffären ?»
Utan att förändra en min, beklagande och
sorgset, berättade hon följande:
»Salmatoff var en svärmare, för hvilken det
måste gå olyckligt till slut. Han lefde upp i sina
fantasier, han var ett slags geni, som råkat in på
orätt lefnadsbana. Han hade bort bli poet. Han
skref volymer af vers till mig — vackra verser ...»
»Och han skref också någonting om
Ru-salka...?» inpassade jag en fråga.
»Rusalkas sorgliga öde berör alla ryssar starkt
... naturligtvis grep det också honom. Han hade
en broder, som var sjökadett ombord bland de
drunknade...»
»Vet ni om han under sin lifstid skref några
anteckningar, som han tänkt sig att en af de
ombord varande skulle ha författat?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
