Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudstjänstens enhetlighet 3
Gudstjänstens enhetlighet.
Frågan om gudstjänstens enhet-
lighet blir för en svensk kyrkokris-
ten främst en fråga om högmässans
enhetlighet. Törhända kan man
våga påståendet, att ämnet allt för
litet beaktats — såväl praktiskt som
teoretiskt — till förfång för det rätta
utgestaltandet av högmässan.
1. Jämför man en svensk hög-
mässa av i år med en mässa sådan
den sjöngs här i Sverige exempel-
vis enligt »Een liten Songbok til att
bruka j Kyrkionne» av år 1553
måste man göra den iakttagelsen
att denna senare till sin musikaliska
utgestaltning var enhetlig på ett helt
annat sätt än den förra är. Den
liturgiska sången var rent gregori-
ansk, och den församlingsmässiga
psalmsången utgjorde ännu icke nå-
got framträdande moment. I mu-
siken till de olika serierna för kyrko-
årets skilda tider möter man en
strävan att genomarbeta återkom-
mande motiv. I serien för pingst-
tiden möter sålunda i Sanctus och
Agnus Dei samma underbara tema
som sedan kommer tillbaka i hym-
nen »Dig vare lov och pris, o Krist»
(sv. ps. 265). Vid mässans slut
återklingade i Benedicamus anslaget
från Kyrie.
Av sådan genomförd stil äga vi
ännu något kvar i vår högmässa. I
adventsserien, sådan den nu förelig-
ger i vårt Missale, återkommer allt-
så temat från Gloria i nattvardsmäs-
sans Sanctus och Agnus Dei. I
passionstidens Benedicamus tonar
tillbaka melodien från Kyrie (alter-
nativet från Bjuråkershandskriften).
Till det mesta är ju dock högmäs-
sans liturgiska sång hopsamlad från
skilda håll, som sammanställda ej
kunna giva bilden av en genomtänkt
musikalisk enhet.
Men ännu starkare framträder
olikheten 1553—1925, om vi erinra
oss de nytillkomna <elementen:
psalmsången och den flerstämmiga
körsången samt orgelmusiken. Des-
sa ha ju i sig upptagit moment från
vitt skilda håll och riktningar. Ko-
ralen med sina rötter i den gregori-
anska sången och i den andliga och
världsliga folkvisan blev till en dikt-
ning av säreget kynne. Under ti-
dernas lopp har den mottagit infly-
telse från skilda håll, senast från
den anglosachsiska sången.
Lägges så därtill orgelmusiken
med preludier och postludier från
klassisk till ultramodern tid, så är
det uppenbart vilken mångfald av
riktningar och stilar, som beretts
plats sida vid sida med varandra i
vår högmässa. :
Den gamla gregorianskt genom-
förda mässan verkade förvisso —
vi tänka nu givetvis endast på dess
musikaliska utgestaltning — genom
sin enhetlighet. Den var strängt kon-
centrerad i fråga om stilen. Den
var kanske också därigenom så till
vida lättare att utföra som det ju
allenast gällde att rent tekniskt be-
härska en enda sångart.
I den nuvarande : utformningen
av vår högmässa ligger givetvis en
större rikedom. I upptagande av de
olika, nytillkomna momenten ligger
innesluten en folkkyrklig och eku-
menisk tanke: det bästa från skilda
tider och riktningar skall ha plats i
gudstjänsten, för så vitt det nya lig-
ger i linje med dess anda. Här är
en större mångfald, en större rör-
lighet, rikare omväxling.
Låg i den gregorianska mässan
en fara för entonighet — nämligen
där förmågan att tillvarataga och ge
liv åt de mångfaldiga skiftningarna ”
saknades — så hotas vi av faran att
blanda så artskilda och mot var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
