Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgisk-kyrkomusikaliska strävanden
biskopen fortsatte vespern lämnade
orkestern bullersamt kyrkan”.
Och i en recension av en »Aka-
demikertag» i Ulm a. d. Donau år
1923 beskärmar sig rec. över att
ännu 1923 i Ulm med förkärlek id-
kas teatralisk musik i kyrkan.
Ehuru domkyrkokören utan tvivel
står tekniskt mycket högt, säger
han, saknar den liturgisk bildning.
I samma recension klagas ock över
det usla utförande, som den vid till-
fället utförda gregorianska musiken
fick. Man hade ej ens de vatikan-
ska koralböckerna tillhands utan
använde de gamla ?.
Vad de nyss behandlade påvliga
kraven beträffar, är det intressan-
taste det som fordrar återgång till
den gregorianska musiken. Ännu
så länge stå vi väl blott inför begyn-
nelsen till detta arbete och det torde
vara omöjligt att säga vad därav
kan varda.
Vi torde kunna konstatera att
den gregorianska sången hittills hu-
vudsakligen övas i klostren. Åtskil-
liga kloster finnas väl, där överhu-
vud praktiskt taget endast grego-
riansk sång odlas.
Även vid de större kyrkorna i
städerna, där tillgången till övade
sångare är bättre, odlas ock ofta
gregoriansk sång. Naturligen gör
vederbörande biskops och präster-
skaps samt körledares intresse här
det mesta.
På landsbygden torde däremot
den gregorianska sången åtminstone
inom stora områden vara tämligen
okänd. Då de flesta av oss ju själva
hava sitt arbete på landsbygden, sy-
nes dess förhållanden för oss kunna
ha ett särskilt intresse. Jag har där-
för vänt mig till en organist och kör-
ledare i en ort nära Ingolstadt för
att få en mera konkret bild av för-
hållandena vid en landskyrka. Na-
43
turligtvis får hans meddelanden icke
förallmänneligas allt för mycket.
Men jag tror dock, att de äro gan-
ska betecknande för icke obetydliga
delar av Tyskland.
Han meddelar att gregoriansk
sång utföres blott ytterst sällan i
hans kyrka. Själv känner han den
mycket litet. Och på samma sätt
är det med körledarna i hans om-
givning. Han antyder, att organist-
utbildningen är skulden härtill. Ty
även på seminariet övades blott litet
gregoriansk sång. Själv känner han
blott en enda landsbygdskör, som
flitigt sjunger gregorianskt. Men
jag vet, tillägger han, att folket icke
har det minsta smak därför. Hans
egen kör skulle helt enkelt icke för-
stå den, om han försökte. Själv
använder han visserligen ett koral-
requiem men — med modärn kör-
sättning av Griesbacher. Detta till-
talar honom i hög grad, likasom ock
åhörarna, men det är harmonise-
ringens förtjänst, menar han.
Onekligen föga uppmuntrande.
Härav få vi dock icke draga den
slutsatsen, att den gregorianska
sången ej kan hava framtiden för
sig. Men den är för djup, ädel för
att genast kunna smältas. Den
fordrar tid och arbete för att kunna
tränga igenom. För att belysa vil-
ket mäktigt intryck den gregorian-
ska sången, rätt utförd, gör även på
lekmannen, vill jag till sist anföra
Johannes Jorgensens ord om sången
i Beuron, ett av de benediktinska
mönsterklostren i detta hänseende.
Han säger: »Det finnes icke någon
annan sång, som innerligare och
enklare uttrycker de religiösa käns-
lorna. Man berättar, att på baksi-
dan av Beethovens Missa Solennis
står skrivet: Måtte detta nå till hjär-
tat liksom det är gånget ur hjärtat.
Den gregorianska koralen når till
1 Wagner, Einföhrung in die kath. Kirchenmusik, s. 150.
2? Monatshefte för Kath. Kirchenmusik 1924, h. 1, sid. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
