Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
honom att bära fram, kosta vad det
vill. Men denna subjektivitet har
han icke plats för, om han vill tjäna
kyrkomusiken. Han måste över-
vinna sig själv och uppgå i en all-
männelighet, i något objektivt.
Mycket av det där, som han som
konstnär måste älska och sträva ef-
ter måste han som kyrkomusiker
avstå ifrån. Han skall vara konst-
när och ändå underordna sig — se
där den antinomi, som måste lö-
sas och för vilken det icke fin-
nes något universalmedel utan som
måste övervinnas på nytt och per-
sonligt för var gång och av var och
en.
Sebastian Bach är, sade jag, en
förebild för en levande uppfattning
av kyrkomusiken och kyrkomusi-
kerns uppgift. En betraktelse av
hans verk som kyrkomusiker kan
därför alltid ha sitt värde. Hans
verk som kyrkomusiker — det är
inte bara hans till åtskilliga hundra-
tal uppgående verk för kyrkligt
bruk. Det är också hela hans liv.
Det synes därför riktigt att an-
knyta en orientering över hans
kyrkliga kompositioner till en liten
redogörelse för hans liv särskilt då
med avseende på hans verksamhet
i kyrklig tjänst.
Sebastian Bach tillhör en stor
musikerdynasti, som i musikaliskt
hänseende behärskade hela Thi-
ringen. I ungefär ett hundra år
från mitten av 1600-talet, är det
medlemmar av denna släkt, som
uppehålla flertalet kantors- och or-
ganistbefattningar i denna del av
Tyskland. Det förefaller nästan
som om släkten haft monopol på
musikaliska tjänster i sin hembygd
och i Erfurt där det en tid funnits
en hel rad med namnet Bach bland
statsmusikanterna, kallades dessa
senare — ännu i slutet av 1700-ta-
let — helt enkelt »die Bache». Mu-
siken ärvdes inom denna släkt inte
J. Rabe
bara som begåvning utan också som
hantverk och yrke, såsom hantver-
ket förr även eljest gick i arv inom
borgerskapet.
I Eisenach i Thäringen, vid fo-
ten av Wartburg, där Martin Luther
cirka 160 år tidigare arbetat på den
första tyska bibelöversättningen och
författat grundläggande reformato-
riska skrifter, föddes Johann Seba-
stian Bach den 21 mars 1685, som
son till stadsmusikanten Ambrosius
Bach. Innan Sebastian Bach blev
tio år hade han förlorat både far
och mor, och hans äldste bror, som
redan var välbeställd organist i en
liten stad i grannskapet, tog hand
om honom. Det är från denna tid
hos brodern, som en liten anek-
dot förskriver sig, vilken ofta be-
rättas såsom ett bevis på Sebastian
Bachs vetgirighet och okuvliga
energi. Brodern hade ett digert not-
häfte, vari han skrivit av komposi-
tioner av den tidens mästare.
Dessa ville den lille Sebastian ock-
så lära känna men brodern höll
honom för grön för denna moderna
musik och låste in häftet. Seba-
stian visste emellertid råd och lyc-
kades smuggla ut det begärliga not-
häftet genom notskåpets gallerdörr
och gömma det på vinden, där han
sedan under månljusa nätter skrev
av det.
Redan nu var det bestämt att han
skulle bli musiker. Det fanns väl
knappt något val. Alla Bachar
blevo ju musiker och Sebastian
Bachs anlag voro säkert icke dolda.
Brodern, organisten undervisade ho-
nom i musik, men försummade inte
heller hans bokliga uppfostran.
Sebastian Bach fick besöka gymna-
siet och skall ha skött sig särdeles
bra i latin. Han förblev också hela
sitt liv en styv latinare. Vid femton
års ålder måste han lämna broderns
hem, där familjen småningom hade
vuxit till och gjort stugan för trång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
