Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[d
hedrande roll.
84
former. HRepresentanterna för sta-
dens råd och för konsistorium rå-
kade i luven på varandra för någon
etikettfrågas skull och Bach fick
genast ett otrevligt intryck av att
han skulle komma att få tjäna flera
herrar. Han lydde ju under både
rektor, stadens råd och konsistorium.
Men han visade sig ganska diplo-
matisk. Han spelade ut rådet mot
konsistoriet och konsistoriet mot
rektorn, och medan dessa höga
myndigheter grälade — vilket inte
alltid skedde under former vi i våra
dagar skulle kalla hövliga — så
gjorde Bach vad honom själv be-
hagade. Men säkerligen har detta
intrigspel och dessa stridigheter
gjort livet surt för Bach liksom de
också säkerligen skaffade honom
åtskilliga fiender bland stadens
mäktige.
Undervisningen i skolan var icke
i och för sig betungande för Bach.
Hans undervisningsskyldighet var
tämligen ringa. Utom musik hade
han också latin i en av de lägre
klasserna. Sångundervisningen tog
han uppenbarligen ganska lättvin-
digt. Gång på gång påtala hans
överordnade, att han överlåtit sina
skyldigheter härutinnan på någon
av de äldre eleverna. Även i andra
avseenden fick han uppbära tadel
för det sätt, varpå han skötte sina
plikter. Överhuvudtaget får man
intrycket att Bachs pedagogiska för-
måga och intresse varit ganska obe-
tydliga. Förhållandena i Thomas-
skolan voro också allt annat än go-
da. Den berömda läroanstalten be-
fann sig i en nedgångsperiod. Bach
tycks även personligen haft svårt
att fördraga en del av sina överord-
nade, och i de stridigheter vari han
upprepade gånger invecklades, spe-
lar han icke alltid en obetingat
Han var påstridig
J. Rabe
och icke alltid lätt att göra till lags.
Men man måste medgiva att hans
ställning var svår. Den gamla skol-
organisationen, i vilken musiken
var ett huvudämne, hade överlevt
sig själv, och Bachs tid såsom Tho-
maskantor sammanfaller med den
brytningstid, som slutade med mu-
sikens nästan fullständiga fördri-
vande ur skolorna. Bach fick käm-
paå en utsiktslös kamp för musiken
och måste se sitt anseende inom
skolan och sin auktoritet gentemot
eleverna mer och mer minskas.
Han utnämndes visserligen till sach-
sisk »hovkompositör», men hans in-
flytande blev ej större därav, och
med åren blev det tyst och ensamt
omkring Bach.
Hans namn nämndes visserli-
gen med djupaste respekt av mu-
siker, som visste att han var
en väldig orgelspelare och en icke
mindre väldig kontrapunktiker. Men
Bach tog icke någon aktiv del i det
musikaliska uppsving, som utimnär-
ker Leipzig under hans sista år.
1740-talet är för Leipzig och Tysk-
land just den tid, då det offentliga
musiklivet börjar finna nya former.
Det är då man börjar ge offentliga
konserter, till vilka var och en har
tillträde genom att lösa biljett. Även
i andra avseenden börjar det röra
sig något nytt i tidens sätt att hand-
skas med musik. Men Bach står
kvar som den anspråkslöse ’skol-
kantorn och träder endast en gång
fram i den större offentlighetens
ljus. 1747 reser han till Potsdam,
där hans son Philipp Emanuel var
anställd som musiker vid Fredrik
II:s hov. Konungen mottog den
gamle Bach med stora hedersbety-
gelser, varefter Bach reste hem till
sin tillbakadragna tillvaro i Leipzig.
I juli 1750 avled han".
Julius Rabe.
1 I följande nummer kommer Bachs kyrkomusik att behandlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
