Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgiskt-kyrkomusikaliska strävanden
liturgiskt fixerade; 3) hela innehål-
let skall ansluta sig till epistel och
evangelium; 4) lika liturgi skall till-
lämpas såväl i domkyrka som by-
kyrka. Härmed inställas gudstjäns-
tens sångbeståndsdelar i organiskt
sammanhang med det liturgiska.
Kyrkosången blir sålunda ej en mu-
sikalisk prestation utan framför allt
uttryck för gudstjänstlig bön, åkal-
lan, tack och lov. Även framträder
i dessa gudstjänstordningar det
växelvisas eggande moment, såsom
när liturgen intonerar och försam-
lingen svarar, eller när kör och för-
samling växelvis sjunga de olika
psalmversarna. Även förmärkes i
den liturgiska anordningen en sti-
gande progression, därvid kulmen
nås uti »Hauptlied> efter predikan.
Genom dessa samverkande orsaker
vill man utvinna, att gudstjänsten
motsvarar sitt ändamål att bliva ett
sannskyldigt böne-, tack- och lov-
offer till befordrande av en stärkt
gudsgemenskap, mera iståndsatt till
att i livet omsätta de evighetskraf-
ter, som man i gudstjänsten mot-
tagit. Detta är just vad uppbyggel-
sen innebär (1 Kor. 14: 12).
Ett mycket intressant arbete ut-
kom 1920 av P. Graff: Geschichte
der Auflösung der alten gottesdienst-
lichen Formen in der evangelischen
Kirche Deutschlands bis zum Ein-
tritt der Aufklärung und des Ratio-
nalismus. Författarens mening är
att fortsätta med en ny del allt ifrån
rationalismen till nutiden samt i en
tredje del draga de praktiska lär-
domarna för nygestaltandet av det
gudstjänstliga livet. I en artikel i
Monatschrift 1921 anlägger han en
psykologisk syn på gudstjänstprob-
lemet och formulerar därvid vad
han kallar liturgiska livslagar, som
finnas i all kult, även den judiska
och utomkristliga. All kult bör så-
lunda för att tillfredsställa männi-
skoandens ’behov upptaga trenne
119
moment: uttryck för 1) skuldkäns-
lan; 2) förtroendekänslan och 3)
tacksamhetskänslan. Dessa mo-
ment finna vi särskilt klart fram-
trädande i de gudstjänstordningar,
som återgå på Luthers mässord-
ningar, nämligen i syndabekännel-
sen, trosbekännelsen och lovsången.
Men dessa livslagar träda också
fram i de reformerta liturgierna.
Grundformen för en reformert guds-
tjänst följer detta schema: 1) sång,
2) bön, 3) textläsning och predikan,
4) bön och 5) sång. Detta schema
går igen i våra bönhus med olika
variationer utan fixa moment utom
möjligen välsignelsen och aposto-
lisk slutönskan; som stereotyp av-
slutning. I de tyska landskyrkor,
som gå tillbaka på reformerta tra-
ditioner, är det liturgiska i regel
fixerat beträffande böner och psal-
mer, vanligen hämtade ur äldre ti-
ders rika kärnskatter.
Men ehuru den reformerta kyr-
kan i regel saknar altarsång, har
dock detta till synes torftiga schema
utfyllts med en rikedom av kyrkans
bästa bön- och sångskatter såsom
en frukt av den liturgiskt-musika-
liska renässansen. Därvid har ock-
så principiellt gjorts gällande kravet
på enhetligt formade gudstjänster
omkring ett bestämt ämne för varje
söndag. Den tid är också nu sedan
länge försvunnen, då man rent av
satte en ära uti att t. ex. på julen
predika om Jesu död och på påsken
om hans födelse för att så markera
sin frihet och obundenhet gent emot
lutherdomen. Detemporeprincipen
fasthålles med bestämdhet. Spitta
och Smend hålla före, att söndags-
evangeliet är den fasta punkt, kring
vilket allt annat skall gruppera sig.
Därför fingo deltagarna i det prak-
tiskt-teologiska seminariet i Strass-
burg välja psalmer, körsånger, bö-
ner och textläsningar i anslutning
till evangeliet. — Textläsningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
