Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handboksförslaget 1926
der, eller är det sista budskapet ett
tecken till en vändning åt det bättre?
Se det goda landet, som flöt av
mjölk och honung, det land, vars
lyckliga innebyggare sutto var un-:
der sitt vinträd och sitt fikonträd,
det land, i vars helgedom David
spelade och Asafs sångarskaror 1o-
vade Gud! Se det goda landet,
huru har det blivit så platt öde,
förbränt, förhärjat! Borta, långt
borta, vid de älvar i Babel sitta de
fångna med harporna hängande på
pilträd. Huru skulle de kunna
sjunga Herrens sång om Sion, om
Jerusalem! Men i det ödelagda
Kanaan höras klagosångerna, sån-
ger visserligen av klagan, men dock
genomträngda av ett hopp, som
varken kan eller får dö.
Jag ser efter långa fångenskaps-
år en hop återvända till Israels
157
land. - Grundstenen . är lagd till
Herrens nya hus, och allt folket
jublar högt. Men de gamla, som
sett det förra huset, gräto hög-
ljutt.
Jag frågar: skall den blomst-
ring av det gudstjänstliga livet, som
var på väg att ödeläggas, framde-
les stå upp till nytt liv? Vi hop-
pas det, även om det nya kanske
ej blir efter de stora mått, som
den liturgiskt-musikaliska renäs-
.sansen kunde mätas med under
1800-talets senare hälft och detta
århundrades början. Men ett veta
vi: kyrkans gudstjänstfirning, dess
sång och musik skall aldrig dö!
Den bär evigheten inom sig. Den
är ett utflöde av den Evige själv.
— — Hans kärlek till människors
barn är så stor, att både tiden och
evigheterna igenom skola förkunna
hans lov. F. M. Allard.
Handboksförslaget 1926.
A. Allmänna synpunkter.
På den korta tid, som stått sak-
kunniga till buds vid utarbetandet
av detta förslag, som svällt ut till en
volym av omkring 400 sidor, har
man ej kunnat vänta en så grundlig
och mogen revision av handboken,
som varit önskvärd. Revisionsför-
släget ger särskilt vid en detalj-
granskning intryck av brådska ge-
nom mindre lyckliga förändringar i
synnerhet vid avfattningen av bö-
nerna. Lyckligare hade varit, om
sakkunniga haft befogenhet och
mera tid på sig till att avgiva ett ge-
nomgripande revisionsförslag, som
kunnat tänkas äga bestånd en läng-
re tid framåt. Då nu så kort tid
stått dem till buds, hade det varit
bättre att inskränka sig till en nöd-
torftig ändring av de mest framträ-
dande bristerna i den nuvarande
handboken med undantag av de
förändringar, som av kyrkomötet
den 7 nov. 1925 i skrivelserna n:r
55—57 hos Kungl. Maj:t framhål-
lits, vilka naturligtvis måste kräva
en grundligare behandling. Ett in-
skränkande till en varsam revision
hade varit så mycket mer välbe-
tänkt, som de liturgiska frågorna
alltid äro av den mest ömtåliga be-
skaffenhet och församlingarna ogär-
na se, att ritualen gång efter annan
ändras.
Då nu förslaget erbjuder ganska
viktiga förändringar, även utöver de
i nämnda skrivelserna påtalade, fin-
nes anledning att granska detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
