Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musik och gudstjänst
Musik och
Kanske förefaller ämnets formu-
lering en och annan något egendom-
lig. Man undrar på sammanställ-
ningen. Man är kanske färdig att
fråga: vad är det han egentligen tän-
ker tala om? Ja: framställningen
skall ju söka besvara frågan.
Musik och gudstjänst, stå de två
i förhållande av motsats till eller
samband med varandra? :Natur-
ligtvis samband, äro vi kanske lite
var färdiga att säga. Men det finns
nog också de, som äro färdiga till
invändning häremot.
Visserligen finnes väl knappast
någon människa med kristen åskåd-
ning, för att icke säga med någon
religiös tro, som menar att den art
av musik, som kallas sång, icke
skulle ha någon plats vid gudstjän-
sten. Men den strängare riktningen
inom den reformerta kyrkan vill
knappast veta av någon annan mu-
sik i gudstjänsten än just den
nämnda, och då blott såsom för-
samlingens sång, möjligen på enk-
laste sätt ledd eller beledsagad av
orgeln. Kyrkomusik i vidsträcktare
mening, lika väl som kyrkoprydna-
der, har för denna riktning intet
stöd i skriften och är därför av
ondo. Ty icke blott allt som strider
mot skriften förkastas av den
strängare reformerta riktningen,
utan också allt som icke uttryckli-
gen står i skriften.
Om detta är den yttersta flygeln
åt ena hållet, så finnes åt andra hål-
let en riktning, för vilken snart sagt
all slags musik kan få rum i guds-
tjänsten, utom möjligen den rena
dansmusiken. Dock i en del visor
av lättare gods har även denna nog
kunnat komma in på en bakväg,
lika väl som den rena konsertmusi-
ken. |
Vi möta således en brokig bland-
ning av uppfattningar av förhållan-
177
gudstjänst.
det mellan musik och gudstjänst.
Var går den rätta vägen?
Författaren dristar sig icke att
vare sig uttömmande ingå på frå-
gan eller slutgiltigt besvara den.
Där må ju också inom vissa grän-
ser lämnas fritt rum för olika syn
på saken. Det bästa är det godas
fiende, heter det ju; och mångfald
kan finnas 1 enheten lika väl som
enhet i mångfalden.
Men jag vill försöka giva en del
antydningar om var vägen går, en-
ligt min — och jag tror mig nästan
våga säga: enligt evangelisk-lu-
thersk — syn på saken.
Och då skulle jag först vilja med
en viss skärpa framhäva ett verkli-
gen rådande visst motsatsförhål-
lande mellan de två: musik och
gudstjänst.
Och jag skulle vilja uttrycka det
först så: musik är icke gudstjänst.
Det tycks ju måhända vara täm-
ligen överflödigt att komma med den
utsagan. Men det finns verkligen
människor, för vilka musik är snart
sagt den enda gudstjänst de känna,
och för vilka snart sagt all musik,
all vacker musik åtminstone, är
stämning och lyftning, alltså: guds-
tjänst eller något ditåt. Erkännas
må ju villigt, att musiken som sådan
är en stor Guds gåva och att således
musiken i allmänhet vittnar om gi-
varen, kan tillhöra vad Mästaren
själv kallar »Fadrens dragning» och
verka förädlande. Men märkas böra
ju här två nog så viktiga saker: den
ena, att det verkligen finnes musik
som icke blott skildrar och tolkar
det demoniska, utan som rent av
tjänar det demoniska och drager
icke uppåt utan nedåt, sådan musik
som sätter i rörelse det sämsta och
lägsta i människan och lösgör vilda
och otyglade drifter i människohjär-
tan. Den andra, att stämning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
