Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
kunna räknas in i gudstjänsten; det
strider icke mot gudstjänstens idé.
Det har här ovan nämnts ett och
annat om solosång såsom ej sam-
manhörande med gudstjänsten. Det
förvånar kanske en och annan, att
sådan sång skulle utan vidare vara
därifrån avvisad. Men enligt evan-
gelisk-luthersk, för att ej säga ur-
kristen tankegång är det icke den
enskilde, som skall med någon sin
konstfärdighet göra sig gällande i
gudstjänsten, inte ens till uppbyg-
gelse, än mindre till någon slags
bravur. Det är församlingen, som
där handlar och talar med Herren.
Och en enskild solist kan ej lämp-
ligen representera församlingen; kö-
ren kan det däremot inom. vissa
gränser och i visst sammanhang. Än
mindre kan en enskild solist repre-
sentera Herren inför församlingen.
Prästen har i detta fall en särställ-
ning, icke såsom någon slags med-
lare — sådant är enligt evangelisk
tankegång helt och hållet uteslutet
— men såsom Guds och försam-
lingens därtill genom sitt ämbete
särskilt utsedde tjänare; han har
just, utom uppgiften att frambära
och tolka Jesu Kristi evangelium,
också den att i ord och toner re-
presentera dels Herren inför försam-
lingen, dels församlingen inför Her-
ren. Men prästens sång är ju icke
någon solosång i vanlig mening; all-
ra minst någon slags bravursång;
tar prästen sin sak så att det blir
detta, då förfuskar han alldeles sin
uppgift och sviker sin kallelse. Nog
är det bra, omr konst och sångteknik
ligger bakom även där, och framför
allt bör ju det hela frambäras själ-
fullt eller rättare anderikt; men det
skall ske enkelt och konstlöst i den
särskilda för just den ifrågavarande
uppgiften ägnade art av sång, som
av ålder därtill använts: den litur-
giska sången, den som man också
D. Rudin
efter en av de främste ordnarne av
denna sång plägar kalla: den grego-
rianska accentus- och någon gång
även för prästen vid längre partier
concentus-sången. Denna sång är
genom själva sin egendomliga art
ägnad att förekomma frestelsen till
bravur och till allt för mycken sub-
jektivistisk känsloutgjutelse; känslig
skall den ju ej därför uraktlåta att
vara. Må vara, att en värdigt fram-
buren värdig solosång på en hög-
tidsdag (före predikstolsversen t.ex.)
kan på mången göra ungefär sam-
ma intryck som en körens hymn,
och att mången anser det här an-
förda såsom teologiska subtiliteter,
för att ej säga spetsfundigheter;
principen står nog fast i alla fall,
och idealet bör ej släppas, även där
man ej bör gå bröstgänges tillväga
gent emot rådande, i de hithörande
frågorna ej närmare orienterad
uppfattning.
Beträffande musik och gudstjänst
torde alltså såsom sammanfattning
av det anförda helt enkelt kunna
sägas, att gudstjänsten vid de bådas
sammanbindande med varandra
alltid måste vara det överordnade,
både i begreppet och i verkligheten,
det som bär det hela, musiken all-
tid det underordnade, det tjänande,
buren av gudstjänstens tankegång.
Men det bör också sägas, att en
gudstjänst endast med sång och mu-
sik såsom i densamma ingående
moment kan bli vad en gudstjänst
bör vara. Därför bör ju också frå-
gan om musiken i gudstjänsten
vara värd sitt särskilda kapitel i
den teologiska forskningens bok
liksom åt densamma bör ägnas. en
särskild omsorg för utgestaltandet
av den kristna kyrkans liv.
D. Rudin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
