Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
kriget kommit att på ett alldeles oanat
sätt skänka stöd och uppmuntran åt de
frånskilda provinsernas evangeliska, tysk-
talande församlingar och deras präster-
skap i deras tunga, ojämna kamp mot så-
väl katolsk fanatism som de nationalitets-
strävanden, som på skilda håll söka för-
kväva de tyska minoriteternas rätt. : Av
intresse för den svenske deltagaren var det
även att få lyssna till de erkännsamma ord,
som uttalades med anledning av Gustav
Adolfs-föreningarnas verksamhet.
Det är givet, att församlingssången i en
evangelisk-luthersk kyrka måste vårdas
och intaga ett betydelsefullt rum. Men då
i en diskussion framhölls, att det vore en
nödvändig förutsättning för levande för-
samlingssång att gå tillbaka till urkällorna
och göra församlingen bekant med psalm-
tonerna, blev detta yttrande icke utan gen-
sägelse och gav anledning till ett intres-
sant klarläggande av den olikhet, som rå-
der mellan norra och södra Tyskland i en
del kultiska frågor. Det framhölls dock,
att det å ena sidan vore en farlig sänk-
ning av musikkulturen, om de kyrkliga
körerna ej finge sjunga dessa psalmtoner,
men att det å andra sidan icke stode i
överensstämmelse med den evangeliska
gudstjänstens idé, om psalmodierna utför-
des enbart av kören, under det att försam-
lingen skulle vara passiv. I diskussionen
framfördes dock starka skäl till förmån
för körens ensamrätt till detta gudstjänst-
moment. Vid den ovannämnda vespern i
Nikolai-kyrkan visade det sig emellertid
kunna gå utmärkt för församlingen att ut-
föra psalmodierna, vilka i not- och text-
Meddelanden m. m.
Vid ett besök i Berlins gamla kyrkor
samt i den rikhaltiga utställning för reli-
gilös konst, som var anordnad av Juryfreie
Kunstschau, Berlin, lämnadeå orienterande
föredrag till inträngande i olika konstska-
pelsers anda och väsen. Men särskilt vär-
defullt var det föredrag, som å kursens
sista dag hölls av föreningens egentlige
ledare, den vakne och livlige, energiske
och kunnige Pfarrer D:r Horn över »Kul-
tiska möjligheter i modern konst>. Under
diskussionen framfördes ett förslag att
bilda skola för teologer för utbildning i
religiös konst, ett behov, som även bland
oss är aktuellt, och vars tillgodoseende för
närvarande är i stort sett överlämnat åt
tillfälligheten och åt vars och: ens egen
kunskapstörst.
Såsom ordförande fungerade general-
superintendent D. Burghart, en nobel, fint
bildad personlighet, som framstod som en
skicklig ledare och som i avskedsstunden
genom sin egen väl nyttjade, ovanliga ar-
betsförmåga gav särskild styrka åt sina ord
om gärningens nödvändighet.
Så har denna kurs skänkt inblick i det
hängivna arbete, som ägnas åt vården av
gudstjänstens skilda moment för nående
av gudstjänstens stora syfte. Den har
hävdat angelägenheten av att verklig för-
samlingsgemenskap skapas, varvid försam-
lingens egen aktivitet tas i anspråk, och
den har fört till djupare förståelse av kons-
tens eget väsen och därvid visat, att kult
och konst äro så beroende av varandra,
att det finns ingen kult utan konst, och att
konsten blott kan vinna, om den har kul-
tiska förbindelser.
häften då funnos tillgängliga — för alla Sixten Dahlquist.
och envar.
Recensioner.
Samlaren. Ny följd. Årg. 7. tifiera det Brynolphus tillskrivna officiet
Kyrkohistorisk årsskrift. Årg. 26.
Tvenne av våra vetenskapliga samfund
ha i dagarna utsänt sina årspublikatio-
ner, nämligen Svenska Litteratursällskapet
(Samlaren, ny följd, årg. 7) och Kyrko-
historisk Förening (Kyrkobhistorisk års-
skrift, 26:e årgången). Båda dessa förnäm-
liga tidskrifter innehålla ’denna gång bi-
drag av intresse också för våra läsare, var-
för uppmärksamheten här bör fästas på
dem. Egendomligt nog har en uppsats i
vardera ägnats åt den berömde Skarabisko-
pen Brynolphus (biskop i Skara 1278-—
1317). I Samlaren (s. 128—132) har det
lyckats professor Anton Blanck att iden-
»de beata virgine» med det av Dreves i
Analecta hymnica, del V, s. 72 publicerade
officiet »Historia de domina in sabbato»>,
varigenom en av gammalt dunkel fråga har
funnit sin lösning. — I Kyrkohistorisk
årsskrift (sid. 175—192) har fil. kand. Carl
Allan Moberg gjort högst sannolikt, att vi
i Brynolphus ha att se vår förste kyrko-
komponist, genom att förebringa mycket
talande skäl för att melodien till sequensen
»Voce dulcis melodiae» (tillhörande Bry-
nolphi officium de sancta Helena) ur-
sprungligen diktats just till denna sequens-
text och icke till någon av de båda andra
texter, till vilka den ock blivit använd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
