Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Morén
för långt. Vissa körsatser av hans
hand förråda en askes, som egent-
ligen torde våra för hans lynne
främmande och som medfört något
av sterilitet över enstaka nummer
i hymnarium. Att hålla tyglarna
så strama är knappast nödvändigt.
Lyckligtvis är den övervägande de-
len av Moréns produktion präglad
av känsla och smak, parad med
stil och kunnighet, och vi äro ho-
nom tack skyldiga för ett stort an-
tal mönstergilla kompositioner, som
varken sakna melodisk skönhet
eller formell fulländning. |
Kyrkomusik som konstart är nå-
got alldeles för sig. Kyrkomusiken
lyder endast sina egna lagar, vilka
ingalunda alltid äro tillämpliga i
den profana konsten. Den sälta,
den kärvhet, som ofta utmärker
den <kyrkligt-musikaliska satsen,
åstadkommes ingalunda genom åt-
lydnad av den moderna harmoni-
lärans regler. I detta fall räknas
ingen av den världsliga musikens
utövare eller recensenter som auk-
toritet. Och bland tjänstgörande
organister i våra egna led: hur
många ha en rätt uppfattning om
vad som är kyrklig musik? Hur
många ha studerat kyrkomusikens
natur och historia? Hur många
kunna skilja på de tre sakerna
psalmton, kyrkotonart och koral-
melodi? Frågar man en genom-
snittsorganist om den första psalm-
tonen, är det sannolikt, att han tän-
ker på melodien till »Upp, psaltare
och harpäl!» Varje åtgärd i upp-
lysningssyfte rörande dessa saker
är täcknämlig, och även härvidlag
har Morén utfört ett fruktbärande
arbete. På hans kreditsida står
bl. a. den omsorgsfulla hänsyn, var-
med han alltid behandlat de s. k.
grekiska tonarterna. Mången kom-
147
ponist använder doriska eller fry-
giska tongångar utan att därför
känna ett inre behov just av detta
uttrycksmedel. Mången känner sig
tjusad av de gamla kyrkotonarter-
nas klangliga bouquet utan att ha
minsta förmåga att hantera det öm-
tåliga stoffet. Morén har i sin ko-
ralbehandling, i sina vesprar och
körkompositioner visat oss, att det
går för sig att använda dessa ton-
arter så, att de bli njutbara även
för den nutida kyrkobesökaren. I
kyrkan ha de sin hemortsrätt och ,
kunna kraftigt bidraga att stämma
sinnet till andakt och mottaglighet
för Ordet.
Hänsynen till historia och god
tradition inom den kyrkliga kons-
ten bör aldrig åsidosättas, och dock
har oerhört mycket syndats just
häremot. >»Nur im Fache der Mu-
sik ist der ungeschichtliche Hoch-
muth an der Tagesordnung», säger
Thibaut (Ȋber Reinheit der Ton-
kunst»). Hos oss ha Norén och
Morén varit bland dem, som alltid
sökt sitt stöd hos klassikerna, och
därav kommer den känsla av lugn
och trygghet, man erfar vid avhö-
randet av deras verk. Alla ha vi
erfarit detta. Att här ingå på en
närmare redogörelse för John Mo-
réns alstring torde ej vara nödvän-
digt. Alla känna vi den eller tro
oss känna den. Vi kunna endast
säga honom vårt varma tack. För
min del tror jag, att nästa genera-
tion i ännu högre grad än vår kom-
mer att uppskatta hans livsgärning,
och med kännedom om hans ännu
ungdomliga energi och vitalitet är
jag också övertygad, att vi ännu
kunna räkna med ytterligare verk
av hans hand. De äro välkomna.
! Otto Olsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
