Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
fått en mycket klarare uppbygg-
nad än förut och är kanske den
liturgiskt sett bäst utformade
nattvardsmässan. Den börjar med
bönen för hela Kristi kyrka, vil-
ken är en bön om samhörighet
och endräkt. Kyrkan är det stora
samfundet, som till sin idé inne-
sluter hela mänskligheten. : Därför
bedes för stat och samhälle, lika-
såväl som för kyrkans tjänare och:
för församlingen. Men kyrkans
samfund omfattar även den him-
melska församlingen, med vilken
de trogna bedja att en gång bliva
förenade. Denna tankegång leder
naturligt till gemenskapen med
Kristus, den heliga kommunionen
i särskild mening. Den följande
preparationen avser att bereda
kommunikanterna för mötet med
Herren. Det torde kunna sättas i
fråga, om icke denna avdelning,
med undantag av bönen om vär-
digt åtnjutande av nattvarden, rik-
tigare borde fått sin plats före in-
tercessionen. Det är ett framsteg,
att den långa exhortationen i de
flesta fall kan uteslutas; alternati-
ven till invitation, konfession och
absolution äro mycket att föredra-
ga framför de förutvarande for-
merna. I fråga om absolutionen
är att beakta, att denna är distri-
butiv och optativ.
Genom sina de-tempore-former
har prefationen vunnit önsklig om-
växling, i det att de olika Guds väl-
gärningar, som firas under kyrkans
olika tider, frambäras med tacksä-
gelse.
Tankegången i konsekrations-
avdelningen synes fullt klar: Inför
kommunionen med Kristus är det
rätt och tillbörligt att tacka Gud
för den frälsning, han denna dag
uppenbarar, och att instämma i se-
rafernas lovsång (prefation och
sanctus). Men särskilt tacka vi nu
Gud för Kristi offerdöd, vars minne
A. O. I. Hellerström
han befallt oss fira (konsekra-
tionsbönens inledning), då han in-
stiftade den heliga nattvarden
(Verba Testamenti). Vi lyda denna
befallning (anamnesen) och fram-
ställa inför Gud denna åminnelse
genom de heliga håvorna (obla-
tion av elementen), vilka vi bedja
Gud genom sin Ande välsigna och
helga, så att vi få del av Kristi
lekamen och blod (epiklesen). Vi
offra vårt lov och tack och bedja
att bliva delaktiga av de förmåner,
som Kristus förvärvat. Vi öÖöver-
lämna också oss själva såsom ett
levande offer och bedja att bliva
uppfyllda med Guds nåd. Vi göra
detta offer medvetna om vår ovär-
dighet (oblation av församlingen).
Offertanken intager ett framstå-
ende rum och har en evangelisk
form. Det överlämnas icke åt för-
samlingen att, så gott den kan,
supplementera i liturgien outta-
lade tankar, utan vilka den är obe-
griplig. Klart och tydligt uttalas,
vad nattvarden avser.
Förutom Första HB är det de
skotska och amerikanska liturgi-
erna, som stått som de närmaste
förebilderna för konsekrationsbö-
nen. Det moment, varom tvekan
kan råda från evangelisk synpunkt,
är epiklesen. Denna har i de
nämnda liturgierna fått olika ut-
formning. Epiklesen i Första HB
lyder: ”»Vi bedja dig, barmhärtige
Fader, att du värdes höra oss och
med din Helige Ande och ditt ord
(amerikanska och skotska lit.: ditt
ord och din Helige Ande) värdes
välsigna och helga dessa dina ska-
pade håvor (gyftes and creatures),
bröd och vin, att de må vara för
oss (maie be unto us) din högt
älskade Sons, Jesu Kristi, lekamen
och blod.» Senare delen av epikle-
sen lyder i skotska lit.: »att de må
bliva din högt» etc.; i amerikanska
lit.: »och vin, så att vi, mottagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
