Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handboksreformen
Det skulle föra för långt att här
gå in på de specialgudstjänster, som
falla inom den allmänna gudstjäns-
tens ram. I förbigående må blott
påpekas ett av de mindre, formella
grepp, som höra till de lyckligaste
dragen i handboksförslaget: det är,
då möjlighet ges att infoga präst-
och biskopsvigning och andra jäm-
förliga akter i högmässans ram.
Däremot ställer en annan grupp av
gudstjänster oss inför ett i högsta
grad aktuellt problem. Handboks-
förslagets ordning för otte- och af-
tonsång erbjuder inga större sensa-
tioner, men i båda fallen införes be-
stämmelsen, att då dessa gudstjäns-
ter anordnas som matutin och ves-
per, ordningen i 1925 års Vesperale
för Svenska Kyrkan skall följas »i
tillämpliga delar». Genom denna
något vaga föreskrift upprullas hela
frågan om de liturgiska tideguds-
tjänsternas ställning i vår kyrka
och om möjligheten att anknyta till
den rika tradition på detta område,
som under 1600-talet tilläts att ut-
dö. Skola Te deum, Magnificat och
Nunc dimittis åter bli levande mo-
ment i den svenska kyrkans guds-
tjänstliv? Skall psalmodieringens
konst kunna åter upplivas? Det
gäller vitala frågor för det kyrko-
musikaliska arbetet — ingenstädes
står det måhända inför större, men
ej heller mer fängslande uppgifter.
Men skall det, som vi hoppas, lyc-
kas att åter väcka till liv denna
gudstjänsttyp, så måste den lång-
samt och målmedvetet inarbetas i
församlingarna. Vore det ej tänk-
bart, att man i några större stads-
eller domkyrkor skulle kunna göra
åtminstone den liturgiska vespern
till en regelbundet återkommande
gudstjänst, ej blott till ett sällsamt
undantag, med vilket man aldrig
hinner bli rätt förtrogen. En gång
183
måste dessa ritual komma att höra
till vår handboks fasta bestånd, ej
blott som medgivna experiment,
förslag att i »tillämpliga delar» an-
vändas. Men innan man kommer
därhän, kräves det mycket arbete,
och jämväl mycken liturgisk takt.
Det gäller att komma ifrån före-
ställningen om den liturgiska tide-
gärdsgudstjänsten som ett kyrko-
musikaliskt konststycke, utförbart
endast med stora resurser. Därför
vore det värdefullt, om dessa guds-
tjänster bleve använda även i den
enklaste form, även som Jäsguds-
tjänster med ringa eller ingen musi-
kalisk apparat, Och framför allt
gäller det att komma fram till en-
-hetliga former, som kunna bli hela
vår kyrkas egendom ’. Härvid togs
förvisso ett stort steg framåt genom
det sista på offentligt uppdrag utar-
betade vesperalet, i jämförelse med
1914 års bok: här (1925) erkändes
åter i princip .de gamla tideguds-
tjänsternas schema som grundläg-
gande. Därmed hade man fått en
fast stomme och man hade jämväl
lämnat den typ av tämligen på må-
få sammanställda festgudstjänster,
som karakteriserat det äldre försla-
get. Men det sätt, varpå man lik-
väl tämligen fritt omgestaltat de
gamla ritualen, kan väl inbjuda till
diskussion. Dessutom har detta
vesperale hittills endast i så ringa
utsträckning kommit i bruk, att det
är svårt att döma om dess prak-
tiska användbarhet. Dess officiella
karaktär och den sakkunskap, som
ligger bakom, tillförsäkra det akt-
ningsfull uppmärksamhet. Men
knappast ger det frågans slutliga
lösning. Vid detta möte ha vi upp-
byggts av en annan ordning för ma-
tutin, vesper och kompletorium, en
ordning, som trognare sluter sig till
den svenska reformationstidens be-
? För en allmän orientering om tidegudstjänsternas art och historia kan hänvisas
" tll pastor K. Peters” utmärkta orientering i möteshandboken.
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
