Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
sitt stämningsinnehåll samt till de
musikaliska uttrycksmöjligheterna:
den behöver endast vara »upp-
höjd», »högtidlig» eller, för att an-
vända ett präktigt tyskt uttryck
»erhaben»; ja, den kan utan vidare
vara rent världslig (behöver man
erinra om "Händels, ur operan Xer-
xes hämtade, Largo, som tyckes
tillhöra den svenska dödsmässan?)
samt är att betrakta som rent sub-
jektiv.
Kyrkans musik måste äga ett
annat kynne, om den skall bära
namnet med rätt. Den skall strä-
vå efter att utverka stämningar av
möjligast objektiva och allmängil-
tiga art. En blick på den musika-
liska konstens historia visar, att
kyrkomusikens stora period brag-
tes till avslutning i och med den
subjektiva tonkonstens framträ-
dande vid 1500-talets slut. Det
kyrkomusikaliska skede, som då
gick i graven, hade börjat i och
med Gregorius den stores (T 604)
samlande och ordnande av de ka-
tolska kyrkomusikaliska skatter,
vilka hopats under århundradenas
lopp och utgjorde ett konglomerat
av Österländsk och europeisk litur-
gisk och folklig melodik. Tidens
stora, allomfattande andliga pro-
blem var kyrkan, tidens musik till
väsentlig del kyrkans. Humanis-
mens personlighetstankar voro väl
knappast ännu upprunna i euro-
peiska hjärnor, dess strävanden
ännu ej målmedvetna och krönta
med framgång. Rent fackmässigt
plägar man benämna denna kyrko-
musik för »typisk»; det objektiva
och allmängiltiga är i högsta grad
dess prägel. Liksom nutidens ton-
sättare begagna våra 24 skalor och
våra skilda instrument efter gott-
finnande till ständigt nya verk,
nyttjade medeltida musiker före-
fintliga musikaliska formler och
typer till nya texter och nya for-
Carl Allan Moberg
mer och öste ur en för alla gemen-
sam musikalisk huvudkälla. Att
söka en individuell prägel i denna
musik är och förblir fåfängt.
Den kyrkliga tonkonsten är
bunden till den av kyrkans styres-
män givna texten, ej som en slav
men ej heller som en härskarinna
utan som likvärdig med det givna
ordet, vilket den skall belysa och
fördjupa för åhöraren. Den är
hunden också till traditionen, ty
kyrkan älskar ej språng och luckor
i sina uttrycksmedel, då den i emi-
nent grad förvaltar ett gammalt
arv från släktled till släktled. Inom
den katolska kyrkan är den noga
reglerad i varje även den minsta
liturgiska detalj. Med ett ord: den
kyrkliga musiken är ingen fri
konst utan en bunden, i stränga
former insnörd musik. Definitio-
nen bör alltså lyda: Kyrkomusik
är sådan musik, som till innehåll,
form och gudstjänstlig uppbygg-
nad motsvarar den kyrkas litur-
giska uttrycksformer, vilken hon
vill tjäna.
Vid en reformering och utbygg-
nad av den svenska kyrkans mu-
sik kunna alltså blott de alster av
tonkonsten komma i fråga, vilka
uppfylla de ovan angivna villko-
ren. Vilka källor måste då fram-
förallt anlitas? Svaret kan ej bli
annat än följande: den del av ka-
tolsk kyrkomusik, som använts i
Sverige under reformationstidevar-
vet, jämte de gamla melodier, som
tjäna den protestantiska guds-
tjänsten som koraler. De uppfylla
alla de föreskrivna villkoren: ob-
jektivitet och allmängiltighet i ut-
tryck, traditionsbundenhet och
stränghet i sin av gudstjänsten
själv skapade form, enkelhet och
värdighet i sin musikaliska skrud.
Den kan icke bli föråldrad, efter-
som ålderdomligheten ger den en
patina, som är av högt musika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
